I helgen var det dags för Marshoppet på Botkyrka Ridsällskap och jag hade såklart tänkt vara med. Vi hade en liten tanke om att Inez skulle hoppa Charlie på lördagen men de får börja lite successivt med P&J på SRK om två veckor istället.

På söndagen sken solen och jag hade anmält Elmer till 0.90 och 1.00. Mitt enda mål för dagen var att galoppera ordentligt och absolut inte dra i handbromsen, utöver det fick det nästan gå hursomhelst. Framhoppningen kändes bra och Elmer var cool, när vi kom in i ridhuset taggade han till när hästen innan kom lös men jag höll mig lugn och Elmer hängde med på mitt spår. Vi fick två ner i första klassen, hinder nr 1, ett räcke som jag blev kvar i handen på och sen även nr 5, en oxer. Där blev han lite stark i svängen och la sig på min innerskänkel så jag hann inte riktigt bli färdig. Men vilken skillnad på känsla! Elmer var så positiv och jag red bättre, jag klarade av mitt mål, att behålla galoppen, och jag lyckades bli klar i tid till hindrena så vi fick inte in ett extra litet galoppsprång någonstans. Så kul! Två nöjda korvar efter 0.90 trots 8 fel.

Foto: Louise Boander

I nästa klass på 1.00 kändes det också bra. Jag hade väl fått en aning blodad tand angående hastigheten men jag var så fokuserad på att inte tappa galoppen så jag glömde ta en halvhalt på distansen mellan hinder 2 och 3 så där fick vi in ett trång sista och en bom ner. Sen fick vi med oss bommen ut ur kombinationen eftersom Elmer satsade och tog tag i nr 6 baklänges (förra klassens nr 5) och jag var tvungen att rida på lite väl mycket in över första. Så två ner i grunden men det gör inget, jag var lika glad för det och Elmer såg ut att vara hur nöjd ut som helst.

Foto: Bosse Bennergård

Nu har jag satt mitt första mål och det gäller att fortsätta behålla galoppen och framöver gäller det att koppla på hjärnan ytterligare och inte glömma alla andra väsentliga detaljer.

I domartornet fick vi några fans, 20 åringen som slog alla tidsmässigt i första klassen och på läktaren var det någon som utbrast ”men det där är ju motorcykelhästen!”. Om jag lyckas se till att hålla bommarna på plats den här tävlingsterminen så kommer vi kanske bli farliga. Elmer, världens bästa gamla gubbi (säg inte att jag kallar honom gammal, då ger han mig onda ögat).

/Josse