när man blir rädd för något som man egentligen tror på

Jag tror ju egentligen på att hästar mår bra av att gå i hagen, mår bra av att gå i flock, blir hållbara och trivs med sin vardag. Men nu det senaste året har jag haft otroligt mycket skador i hagen, och då dessvärre oberoende om dom har gått i en helt slät hage eller i sin skogshage.

Och när sånt här händer som i en upplevelse blir hela tiden så är det klart att man till slut börjar fundera på om det är värt det?

Som i mitt fall är ju Bullen min absolut bästa häst och det är med honom jag har alla mina stora planer för de kommande åren även om jag självklart även tror jätte mycket på mina andra hästar också, men dom har en bit kvar.

Och som nu när Bullen både blivit sparkad och sedan vrickat sig så är det klart att han nu får absolut utegångsförbud. Vilket i hjärtat känns för djävligt! Men ingen av oss mår ju heller bra av att han är skadad. Det här är verkligen pest eller kolera!

Snorkan har även hon fått börja gå själv i hagen och med skydd över allt! Hon far ju som en illbatting så nu är det mindre och slät hage som gäller för henne förutom när hon är ute på vägen och flänger…

Har nog aldrig längtat så mycket till torra fina sommarhagar som nu! Och ett uppdrag i helgen är verkligen att försöka skotta fram och få igång maskinen igen så att hästarna kan gå ordentligt och bli varma i kroppen innan de får gå ut i hagen så kanske man iallafall minskar ett uns av skadorna. För att hinna gå själv med hästarna en timme på morgonen är tyvärr omöjligt att hinna med. Så ja jag har verkligen blivit en hönsmamma och är på väg bort från allt jag har förespråkat och jag tror verkligen inte att det är bra! För jag tror verkligen att de genererar en hel hög med andra skador på hästarna som man inte vill ha.

Ja den dagen det är lätt med hästar kan väl någon höra av sig!

Något jag dock skulle behöva nu när det ska promeneras en hel del är ett nytt täcke till framförallt Bullen, jag har ju två skrittmaskinstäcken från Rambo, men Bullen skulle behöva ett från back on track känner jag så det får helt enkelt stå på listan över den allmänna konkursen…

bot

Men som sagt den bästa är värd det bästa och han är min diamant så vad skulle jag inte göra för honom?

Blir helt klart att fundera lite på upplägget för framförallt honom nu inför det kommande året och framförallt efter ett lite olycksdrabbat 2015 bakom oss. Han är ju redan idag alltid lindad med stödbandage, han rids oftast med lindor från back on track, han har icevibe och både magnettäcke och spikmatta. Så ja han får verkligen allt hans matte pekar på för att han ska må bra.

Ska iallafall bli skönt att klippa Liten i helgen och sätta igång henne, jag hoppas att det ska bosta motivationen liten! Det är verkligen svårt att må bra och vara på topp när hästarna inte mår bra. Men med lite tur kan världens bästa lilla stjärna ändra på det!

Bullen ska ta det lugnt nu i tre veckor till och sen hoppas vi på att jag kanske kan börja sätta igång honom igen men det återstår att se!

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s