Man kan känna att nu är det mars och då är det vår och då får man vårkänslor säger Snorkan. 

Hon är ju alltid helt jävla störd att rida när hon får vårkänslor. Hon får så sjukt mycket tix så man fan tror att man har spasmer i armarna när hon springer och headshakar med sitt huvud. 

Men i år har hon kommit in i vårkänslor 2.0. Sådär känner jag för det! Så igår sprang hon på bakbenen och vifta med frambenen, sköt rygg och krummade och var allmänt sjövild. Skön känsla… Tror att jag gillade hennes ”jag skakar tills huvudet faller av” bättre. 

Så ja man har inte så mycket val än att låta henne galoppera efter det att hon anser att hon har skrittat fram om man vill överleva. Så igår blev det typ skritt, ett helt cirkusnummer för att sedan gå över i galopp. 

Sen fick hon galoppera fram ordentligt och utan mellanliggande vila fick hon hoppa en liten låg serie med 4 oxrar med ett språng mellan drygt 150 gånger åt båda hålla. 

Hoppade seriern några gånger i vänster, snett igenom, byte, några gånger åt höger, snett igenom och byte, and so on. 

Till slut hade all popcorneffekt blandat med kolsyra tagit slut så då kunde vi faktiskt trava innan det var dags att skritta av. 

    
Red Liten innan och hon fick också hoppa lite men inte alls lika mycket. Red på två bockar med 6 jämna några gånger och avslutade sedan med oxrarna 3 gånger åt varje håll. 

Hon var lite matt faktiskt, eller matt, lite trutig. Det kändes som för typ 7-8 månader sen när man trodde att hon aldrig sprungit i form i hela sitt liv, blev okej men inte vinnarkänsla. 

Nu fick hon bara vila en dag eftersom hon var sjövild efter två dagar sist. Men vill ju inte att hon ska vara trutig heller så jag får nog helt enkelt bara slänga på en halsring och hålla i mig 😉 

Jag undrar verkligen vart all den här arseniken kommer ifrån som jag fodrar hästarna med?! Och förstå sen när Bullen ska igång! 

Om någon behöver en höghöjdsfotograf så hör av er! För jag får se Sverige från ovan mer eller mindre varje dag…