Gårdagens mörker när jag väl kom till stallet gjorde att jag faktiskt red Gullis på ridbanan istället för galoppbanan. 

Man kan säga att någon var glad att äntligen få ”träna” igen! Så fort jag tog tyglarna för att  skrittjobba honom så bjöd han på sin livs bästa piaff någonsin. Haha han är väl för rolig! Och han ville typ aldrig sluta, så söt! 

Vi travade sedan totalt 12 varv men enbart 3 åt gången och byte av varv i skritt. 

När vi red fick vi även sällskap av den förbannade bocken! Jävlar va den skriker! Låter verkligen som att någon blir ihjälslagen! Och förstår ni det i kombo med min paniska rädsla för mörker. Jag satt typ och grät när jag red. Haha modig tjej kan man känna! Och tur att jag valde ridbanan och inte galoppbanan för då hade jag nog dött själv av skräck! 

  
Snorkan fick sen löslongeras efter en vecka av lite intensivare träning, vilket hon verkade uppskatta och både busade och liknade mer en Duracell kanin och studsade fram. Men hon sköt även på rätt bra i traven och trampade på. 

Dock som alltid med ett för högt huvud, men nu fick hon iallafall ner det så pass att det iallafall nästan var rakt ut från ryggen så alltid något 😉 

Liten anser att hon absolut är frisk så hon bockar loss i boxen så det känns ju skönt! Så med lite tur kan hon få en sko snart och få gå ut igen!