Ibland vinner man. Ibland utbildar man.

Trots ett ur uselt resultat i gårdagens terräng så är jag otroligt nöjd över brudarna denna helg! Dom har skött sig kanon och känslan inför framtiden är grym!

Båda inledde lördagen men ganska bra dressyrprogram, jag kan tycka att Snorkan fick en aningens snålt betalt med sina 61% Jag tycker att hon är bättre än så och hon måste helt enkelt vara bättre än så. Liten fick 64% vilket jag är nöjd med och en slutkommentar som lyder, väl visat på rörlig häst som har lite svårt att hålla koncentrationen. Hur mer spot on kan det bli?

Bullen gjorde en väldigt fin comeback på banan efter ett uppehåll sen i höstas och trots inte så bra som han kan vara så blev han belönad med nästan 70% och det känns som en väldigt bra lägsta nivå!

Brudarnas hoppning finns inte så mycket mer att tillägga! Båda var väldigt bra, jag personligen tycker att jag rider Snorkan bättre än Liten. Syns inte så mycket som det kändes men tyckte att jag red alldeles för orytmiskt på Liten så där får jag lite skäll! Måste skärpa mig och rida bättre och jämnare!

Men plätt lätt och felfritt gick båda två!

Bullen däremot blev för spänd och jag tar på mig en del av den spänningen då ja valde dom långa sporrarna och så här i efterhand så var det nog ett väldigt dumt val! Han blev lite snabb och knep bak så jag sket faktiskt i att hoppa dom två sista hinderna och utgick. Jätte tråkigt såklart men så är det ibland. Man får vara klokare, rida bättre och träna mer!

Jag vet att han hade gjort terrängen som på ett snöre, de må låta hur jävla kaxigt som helst men han är en fantastisk terränghäst och jag ville egentligen enbart ha rundan i min egen kropp än i hans inför Strömsholm men nu blev det inte så bara.

Så till söndagens terräng hade jag två hästar till start och som dom gjorde det! Snorkan gav en helt magisk känsla från start och hon åt hinderna, och kändes bara fantastisk! Tittade till lite på vattnet men gick direkt efter att jag coachat henne med benen.

Dock fick hon ett återfall på den stora öppna graven och var på väg att dumpa mig där… Klantig som jag var tog jag inte tillräckligt med tid på mig vid första stoppet utan styrde på igen och fick då ett till jävligt onödigt stopp… stannade henne tillrättavisade henne vid graven och påminde henne om att fälttävlanshästar hoppar alla typer av hinder. Och efter det gick hon återigen som om hon var odödlig! Hon gav som sagt en grym känsla och jag är väldigt nöjd över träningsrundan hon fick i kroppen!

Liten fick ju som sagt debutera i 100-klass och göra sitt livs hittills största utmaning. Självklart tittar hon lite men hon går mer eller mindre på allt jag styr på, hon är precis som Bullen och lägger hellre in ett extra för att se sig för än som Snorkan som mer än gärna plockar bort ett 😉

Valde när jag kom upp till vattnet att direkt rida förbi nerhoppet för att låta henne gå ner en gång på stranden då hon är väldigt försiktig på vatten, det var ju även det hon stannade på i Mantorp. Nu gick hon i direkt om än lite vingligt så vi gick fram och tillbaka en gång innan vi styrde på uthoppet, men det var dock fortfarande läskigt. Så ett stopp i min värld, men jag blev tydligen dömd för två stopp väl efteråt när jag kommit i mål? trots att funktionärerna enbart ropat ett stopp samt att jag som sagt var helt övertygad om att jag bara hade ett stopp, i slutänden spelar det ju ingen roll för placeringen mer än att det ser tråkigt ut.

Provade sedan att rida på den kanten som inte var inflaggad för att inte dra på mig fler fel innan hon hade spänt av men det var fortfarande lite väl läskigt så vi gick i och ur vattnet ännu en gång för att blöta tårna lite. Ekipaget efter oss hann såklart ikapp så jag släppte förbi Sofia såklart och när Valencia hade hoppat i och visat att det där var väl inget så hoppade även Liten i och gick sedan resten av banan plättlätt felfritt!

Så som sagt jag har fått med mig sjukt fina språng och jätte bra känsla på hästarna båda fick lite problem med sina respektive hjärnspöken men det är ju inget som inte går att rätta till!

Fredde filmade terrängen så jag ska be honom ladda upp filmerna sedan så att ni får se 🙂

Nu laddar vi om inför Strömsholm om två veckor vilket ska bli galet kul att få visa upp hästarna där!

Och som sagt jätte fin känsla efter helgen och tusen tack till Botkyrka för fina tävlingar och till Anton för mycket väl byggda banor! Det känns verkligen att Anton både rider och utbildar hästar själv! Det är ett helhetstänk, det är en bra rytm, fina avstånd och alla typer av hinder representerade. Och det nya vattenhindret blev verkligen ett stort lyft! Tusen tack och jag ser fram emot höstens tävlingar!

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s