Inledde lördagsmorgonen med att hoppa på mina fina Fruxon! Och båda två skötte sig mer eller mindre strålande bra! 

Jag har verkligen jobbat så sjukt mycket på att få halsen lång och låg på Snorkan även när det råkar komma ett hinder i vägen och nu äntligen börjar bitarna falla på plats så där drygt ett år efter att jag flyttat hem från Loviseholm, jag har aldrig sagt att jag är snabb och det kan man ju lätt märka… 

Igår kunde jag till och med få henne att hoppa några språng med  nosen nästan vid knäna! Så härlig känsla! Inget slutmål såklart men det är så jäklans viktigt att hon kan bli lugn och spänna av ibland och inte alltid vara senap i baken. Detta kan ju även kosta lite i dressyren såklart att hon kan komma att bli för låg ett tag men det är bara något som jag måste ta i en övergångsperiod. 

Snorkan fick som dom andra tidigare i veckan både hoppa lite serie och även lite ”terräng” och hon har nu dessutom blivit så avspänd på vattenmattan att hon en gång tog hela coffin när jag egentligen bara skulle hoppa lilla huset på lång tygel och fokus på halsen ute. Så nu är hon verkligen på gång och letar hinder. Precis som jag vill att mina hästar ska vara! 

Bullen fick enbart hoppa seriern några få gånger för att hålla igång sin hoppning och smidighet som har varit fokus den här veckan. 

Han var lite lat till en början men rättade sig fint och känns väldigt bra! 

Nu börjar han få tillbaka hoppningen lite igen och hoppa med ganska god kvalité så det är väldigt roligt! 

Ska bygga en liten bana sedan i veckan för att ha det som sista hoppning inför nästa helg så får vi se! 

Notera också nu hur jämn han har blivit i bakbenen och påskjutet i sprången! Det är så himla skönt! Men såklart en stor omställning framförallt för honom vilket gör att han blir en aningen trött och verkligen måste jobba upp styrkan igen när man bryter ett mönster som mer eller mindre varat för evigt. 

Väldigt nöjd som sagt och det är alltid så kul att få jobba med dessa fina hästar! ❤️