Morgonen gick ut på mina upphöjda bommar och en liten oxer på lång anridning. Hur svårt kan egentligen lång anridning vara? 

Bullen var kreaturet som fick göra mig sällskap under morgonens pass och han kämpade på ganska väl. 

Tycker att han börjar kännas mjukare och smidigare i kroppen nu vilket såklart alltid är en härlig känsla. 

Jobbade på form och tempo under framridningen innan jag sedan gick över och både travade och galopperade över bommarna i båda varv innan jag började jobba på oxern. 

Inga bommar innan eller efter, inga hjälpmedel utan bara en lång jävla raksträcka innan man väl kom fram till hindret. 

Tänk att jag tycker att det är så svårt! Man hinner ju ändra sig typ 100 gånger innan man kommer fram. 

Red bättre i vänster än i höger varv tycker jag och hittade där bättre avsprångspunkter. I höger kom jag antingen lite nära eller lite stort. 

Tog bommarna på volten varje varv också för att öva på växlarna i galoppen och där känns jan väldigt bra och lydig och steglös. 

Man inser att man över alldeles för lite på det simpla som just lång anridning ä. Så jag vet helt klart vad jag har att öva på!