För två veckor sedan styrde vi mer eller mindre mitt i natten mot Mantorp för säsongsdebut för fruxona och i den bästa av världar Litens sista 100-klass.

Man kan väl säga som så att det inte riktigt gick enligt plan och att det bjöd på en del både positiva och negativa överraskningar.

Först ut och tillika tävlingens stjärna var Snorkan som absolut var taggad till tusen men skötte sig så himla bra!

Det blev strax över 62% i dressyren vilket jag ändå är nöjd med med tanke att känslan lite var som att sitta på en tickande bomb som ville visa upp alla skills hon besitter!

Hoppningen var hon absolut het i men levererade en säker felfri runda och med en väldigt bra känsla.

Om hon var het i hoppningen så var det i get mot vad hon var i terrängen! Som en jävla Ferrari for hon fram och det var kanske inte helt jämnt precis i början av banan, haha. Men att hon är taggad till tusen och glad som få går inte att klaga på!
Fortsätter hon i den här fantastiska andan är planen snart att vara tillbaka och etablera henne i 1*-klass igen. Hon är ju en extremt känslig häst så hennes tävlingar måste verkligen planeras med omsorg så det blir en 100-klass till nu i helgen som kommer även den i Mantorp och sedan tar vi ett nytt beslut inför Botkyrka och Strömsholm vilken klass hon ska gå där.
Terrängen gav tidsfel och vi slutade precis utanför placering. Helt klart över förväntan och kan inte vara annat än nöjd med henne!

Bullen fick komma ut och lifta sig i en 1*-klass. Båda två var nig lite ringrostiga efter att inte ha tävlat sen i augusti så det fanns helt klart lite att önska.

Jag är dock nöjd med hans dressyr så när poängen på 60% blev jag rätt chockad faktiskt. Och dessutom så kom just den ritten inte med på film tyvärr så jag kan än mindre analysera den efteråt.

Dom som såg tyckte han var fin, jag hade en bra känsla, jag vet att han är starkare än förra året så vi jobbar bara vidare i samma spår och så får vi se vad utdelningen blir.
Genomgående så tyckte hon att formen var ostadig så det får jag ha lite i bakhuvudet.

Hoppningen är jag trots tre ner och 4 tidsfel ganska nöjd med. Han blev lite spänd på hinder två som gav ett nedslag på hinder nr 3.

Därefter red jag dåligt på hinder 4 och 10 så dom måste jag ta på mig. La ett extra till 4 och ett för lite till sista.

Tidsfelen behövde jag för dagen, jag tog ut vägarna, var inte stressad till hinderna, rättade galoppen som strular när han blir spänd etc. Så ja jag tycker att jag i största möjliga mån gav honom bra förutsättningar för att i framtiden bli mer avspänd.

Terrängen gör han egentligen plättlätt, jag red som en påse skit på ett hinder och fick med mig ett stopp. Inte mer än rätt, för hur fantastisk han än är så måste jag faktiskt tala om när det kommer ett hinder och inte bara vända upp. Brist på respekt hos mig och en dyr läxa på helt rätt tävling att ta. I övrigt är han alltid lika magisk och gör allt så lätt!

Sist ut för dagen var Liten som var mer än lovligt pigg! Hon har känts en aning matt hemma i träningen så fick två lugnare dagar innan start. Typiskt obra beslut. Hon enbart luftade och for genom hela framridningen till dressyren och även om hon höll sig i skinnet väl inne på banan så var det ben mer eller mindre överallt … så 59% och inte så många kommentarer om det mer ön att det var ju positivt att hon inte bockade inne på banan som hon brukar göra …

Hoppningen gör hon som sig bör felfritt även om hon inte är jätte imponerad över hinder på en meter. Blir fortfarande lite väl het inne på banan och jag tappar lite av jämnheten som jag har på träning och framhoppning så det måste vi jobba på.

Och då till terrängen som blev helgens besvikelse. Går inte riktigt att beskriva känslan. Hon blev bara så fruktansvärt spänd när hon kom in på de trånga stigarna i Mantorps skogar så jag fick verkligen ”tvinga” henne runt banan. Inget man alls är van vid på denna tiger så ja tyvärr en del stopp med oss på vägen.

Så planen om en sista 100-klass innan större utmaningar blev det inte. Hon får åka till Mantorp i helgen igen och gå 100-klass igen och jag hoppas då att besöket för två veckor sen ska sätta sug positivt och att hon känner igen sig och kommer gå mer avspänt.
Verkligen ett magplask jag inte alls hade räknat med men så är det med hästar, vi har varit iväg och tränat på Botkyrka och då var hon mer eller mindre sig själv igen förutom på en grav som spökade. Så jag hoppas att dippen är på väg uppåt redan.

Så en super, ett rejält magplask och ett wake up call för mig helt enkelt kom vi hem med.
Inte kanske vad man hade väntat sig när vi åkte dit men tur att det kommer så här i början på säsongen så att man faktiskt kan åka hem och träna och komma ut ännu bättre!