Inte nog med att hästarna har fått täcken på sig på nätterna, jag har tagit fram både jacka och mössa, hästarna har leriga ben och det går åt otaliga mängder grumme, lactacyd och hibiscrub så har även hovbölderna kommit….

Tog in Snorkan i fredags och hon såg allt annat än fräsch ut och en 10:a på traven var långt borta. Självklart har hon av alla hästar lyckats kila fast en jävla pinne stenhårt under sin ena framsko. Pinnen satt så hårt att jag var tvungen att såga av den med en kniv och plocka ut den del för del.

Magkänslan sa direkt att detta nog inte var alls bra så ringde Uffe direkt och bestämde dejt på lördagen för att plocka av skon så att inget satt kvar. och bra var väl det för på lördagsmorgonen var hon typ lymfangit tjock i benet och mer än halt.

Av med skon och som tur var satt inget kvar under skon, klämde igenom henne med tången och hon reagerade inte nämnvärt men magkänslan sa ändå att det var något. Tjock, svullen, varm och puls. Kändes inte alls som en klassisk vrickning i att ”jag var så jävla glad att vara ute så jag sprang lite for fort” som annars inte är en helt ovanlig övning för Snorkan. Att just springa lite väl fort i hagen…

Så vi tog ett beslut om att låta hoven vila från sko och sätta på ett våtvarmt bandage istället, söndag och svullnaden var ännu mer lik lymfangit men jag behöll bara is i magen och fortsatte vätska på bandaget och ja efter tre dagar utan sko och våtvarmt omslag så kröp den ut genom ballen.

Nu blir det galoppbandage och box några dagar till så hoppas vi snart att hon ska vara fitt igen! Men fasen va tröstlöst det är och att dom ska komma ut på så himla olägliga ställen… I våras kröp det ju ut en genom kronranden lagom till Botkyrkas tävling för er som minns det…

Nog för att hovbölder känns lite som vår och höstsyndrom så hade jag gärna klarat mig utan dom..

Skönt att magkänslan hade rätt och svullnaden börjar krypa neråt så så snart hon kan gå ut i hagen igen så hoppas jag att cirkulationen ska göra sitt på vägen.