Det som började med världens minsta hovled, kastades sedan ganska abrupt in ett väldigt jobbigt mörker som nu börjar ljusna! 

Bullen fick ju för dryga månaden sedan börja trava igen efter hovleden som behandlades precis innan Falsterbo men vi hann bara med att trava på lina två dagar innan Bullen plötsligt var haltare än någonsin och enbart i höger varv. Extremt konstigt! 

Han har en liten slagskada på höger framhov och efter skoningen kom sömmarna ganska nära skadan så till en början levde vi på hoppet om ett han hade fått en hovböld. 

Han reagerade på tången och fick åka hem med ett våtvarmt omslag och utan sko några dagar för att sedan komma tillbaka igen. Kalle var då inte på plats och kunde skära i hoven men på röntgen såg vi en skugga precis vid skadan vilket kändes oerhört skönt! 

Fortsatt våtvarmtomslag några dagar till tills att Kalle var på plats och vi kunde göra det ”lilla” ingreppet.  Dessvärre hittade vi inget men för säkerhetsskull öppnade vi upp hela vägen så nu var skadan helt plötsligt ett hål från hovvägg hela vägen ner genom sulan! 

Nu började oron hopa sig ganska mycket kan man väl säga! Alla bilder togs om för att kolla ännu noggrannare efter frakturränder men inget kunde hittas. 

När man sedan, som ungefär resten av hela Sverige, får nej från Agria på en MR röntgen trots att vi som sagt hade två omgångar bilder på hoven och tre av Stavs veterinärer hade granskat bilderna. Så började det kännas ganska hjärtskärande. 

Vi la på honom sulor på båda fram för att lätta av trycket på sulorna och han fick åka hem och vila helt i 2 veckor för att se om sulorna kinde ge någon effekt. För vi hade en liiiiten lien magkänsla av att han kunde vara sulöm. 

Så i fredags var vi tillbaka och man kan väl säga att en stor sten föll från mitt hjärta! Han är inte helt ohalt än men han är så extremt mycket bättre så det går inte att beskriva känslan! 

Från att inte ens kunna trava på bedövning knappt till att nu kunna trava i båda varv var det absolut bästa som kunde ske!! 

Så den lilla teorin om att han av någon okänd anledning har blivit akut sulöm verkar hålla! 

Nu har Kalle skott honom med bara den kärlek som Kalle kan ge honom! Skorna är urfasade på insidan och sedan har vi gjutit flytsulor i båda hovarna fram och vi har nu fått börja skritta! Förstår ni! Hur lycklig kan man bli av att få skritta barbacka ett varv på galoppbanan! 

Skadan har blivit helt torr och jätte fin! Och Kalle har verkligen skott honom helt fantastiskt bra! 

Är så oerhört tacksam att få ha hela fantastiska gänget på Stav runt mig och hästarna! Det känns så tryggt! 

Och nu har vi hunnit skritta en vecka och Bullen känns väldigt mjuk och glad även om han tycker att jag är lite konstig som rider barbacka varje dag

Håller mig till galoppbanan nu när vi sätter igång då den är det mjukaste vi har, han får gå ut i gräshage och enbart vara ute när det inte är allt för dåligt väder, allt för att bespara hovarna och sulorna.  

Så just för dagen ser vi ljus i tunneln och vi hoppas snart vara ute i dagsljus helt igen! 

Och apropå agria… känns verkligen sjukt värt emellanåt att ha hästarna försäkrade för 120′ i veterinärvård när man får besked som detta. Väl tajmat med kundundersökning bara några timmar efter också. Man kan väl känna att det kanske inte riktigt är alla tummar upp på den ..