Hade lyxen att få sällskap med Fredde ut till kliniken igår, då himla skönt att slippa åka själv när det är både mörkt, kallt och halt!

Han hade dessutom skämt bort mig med att ha mockat och gjort vatten till alla hästarna så jag behövde endast gör foder och höpåsar innan vi fixade Elmer och styrde ut mot kliniken.

Kom typ 10 min tidigt till kliniken så dom utnyttjade vi effektivt med världens snabbaste varv på Stavs häst & hund för att köpa foder när vi ändå var ute och åkte.

Elmers kronrand då …. Ja den är helt klart en envis en! Ingångshålet är så litet men något riktigt äckligt att har verkligen hittat in där och lukten av död när man tar av bandaget har aldrig varit så påtaglig.

Men nu äntligen efter 1,5 vecka med en vända våtvärmade, en vända tryckförband, två gånger sond och urspolning, ett ultraljud och ett ledvätskeprov senare kom det igår ut ett uns trögflytande var. Så himla skönt att kunna lätta av trycket något!

Han visar ”tyvärr” ingen ömhet alls i sulan vilket kanske låter konstigt att man hoppas på men skulle det vara så så kan man öppna upp och tömma hoven nedåt och både lätta på trycket bättre och få det att lufta ur.

För säkerhetsskull tog vi två plåtar för att se om vi inte kunde skönja någon liten strimma ner i hoven men tyvärr så är det endast kronranden som är påverkad.

Skönt dock är att han nu rakt ut kan röra sig rätt obehindrat så han får fortsätta gå lite lätta promenader i stallgången.

Vi sätter nu även in penicillin för att få lite mer bukt på svallköttet som har bildats och ett lite lättare bandage som vi byter varannan till varje dag så hoppas vi att det snart ska ge sig.

Elmers känsla när Beata säger att bandaget är för litet så snögubben från Frost inte får plats på bandaget …

Väldigt skönt att hältan går åt rätt håll och att var nu har börjat bildas. Nu vill man ju dock att den helst bara ska säga ”poff” när man trycket på den men tyvärr verkar det vilja dröja ett tag till …

Tempen har dom sagt varit stabil hela tiden, bakterieprovet såg fint ut och svullnaden över leden har börjat gå tillbaka och i övrigt mår han väldigt bra förutom att han såklart saknar att gå i hagen och busa med kompisarna.

Idag får han dock sällskap inne av Gullis för självklart skulle ju han, trots boots i hagen, lyckats komma åt och trampa på ena skänkeln på ena skon så den sitter inte optimalt.

Dessutom dagen till ära så flyttade jag Kalles besök från fredag till måndag bara för att. Lagen om alltings jävlighet sägs det väl… men som tur är kommer Uffe ut i kväll och lägger om skon så den håller ut fram till måndag.

Jag misstänker att det kanske var snön som var boven i dramat för Liten hade några små sår också så jag kan tänka mig att dom varit lite väl glada dagen till ära och busat lite mycket.

Glada och busiga hästar är välmående hästar men tyvärr så ger det ju diverse små skavanker på vägen.