I lördags fock dressyrsadeln göra entré för första gången på Cindys rygg. Inga konstigheter alls sa hon, sadel som sadel väl?

Oj ja tydligen är det så helt klart!

Hon skötte sig helt strålande och även om det inte alltid är det mest spännande att försöka ”springa på tygeln” så gör hon ett bra jobb och blir bara bättre och bättre.

Mathias trodde nästan att hon var en dressyrhäst … då påminde jag honom dock snabbt om att dressyren faktiskt är första momentet i fälttävlan så det är faktiskt bra om man får lite poäng där! Dessutom är hon ju rätt lik Arn … (eller typ inte) så då kan man ju bytlåna lite om det behövs. Jag har en svart som kan springa fint och han har en svart som kan hoppa! Perfekt!

Hon har även börjat tycka att det är helt okej att jag hoppar upp, det har varit ett uns konstigt. Aldrig någon problem men hon har blivit lite spänd men nu sist – helt avspänd! Så sakta men säkert lär vi oss.

Vi har ju börjat med att inte behöva flytta efter med pallen, och nu även då avspänd i momentet av att få en häffaklump på ryggen.

I ridningen så övar vi fortfarande mycket på styrning, välja rätt gångart, rätt gångart i rätt varv och att ta ett stöd på bettet så att någon form av form skapas.

Än så länge tror jag fortfarande att hon kommer bli en stjärna!