LillElin var ju som sagt med i stallet i måndags och som alltid hade hon kameran med. Hon är ju dock galet kräsen så hon är inte så nöjd med bilderna men jag lyssnar inte på henne! För jag tycker inte att dom är så dåliga! Undra om hon har sett mina mobilbilder … tveksamt kan jag känna!

Cindy har ju som sagt blivit så duktig på påstigning. Man behöver inte alls vara beredd på en snabblandning länger. Eller ja i söndags när jag satt upp på åker efter att hon hade pipit när jag skrittade fram för hand var jag kanske inte jätte kaxig och var rätt förberedd på snöbollskrig.

Men inne som vi har tränat lite mer på funkar kalas!

Hon sköter sig strålande när vi övar också även om det kommer något försök ibland till någon form av akrobatisk konst.

Jag har fått höra att hon ser ju inte alls så ”farlig” ut när jag rider och nej hon är ju absolut inte farlig någonstans men det betyder ju inte att jag sitter kvar i alla lägen! Mitt mål är ju att hon ska vara trygg och avspänd jämt, precis som målet är med alla mina hästar. Men ibland blir man ju rädd och då är det lätt att man råkar skiljas en liten stund.

Jag är såklart glad så länge det inte syns utåt då är ändå ett form av mål uppnått. Sen ska känslan vara 100% rakt igenom för att jag ska vara 100% nöjd.

Är ju dock super glad över att hon är så fin och i måndags kunde jag dessutom växla ned ett snäpp och inte rida på fullt uttryck så sakta men säkert blir vi bättre på allt!