Söndag är som ni vet hoppdag för hästarna och i söndags fick alla utom Elmer (såklart) hoppa lite.

Cindy var först ut och för henne stod löshoppning på schemat. Det var första gången som jag löshoppade henne men jag tycker att hon skötte sig med bravur! Lite konstigt sa hon men löste uppgiften efter bästa förmåga!

Jag tycker att det är viktigt att framförallt med henne som är lite tittig att passa på att leda henne över bommarna medan man bygger fram så hinner hon acklimatisera sig lite innan det är dags för ”skarpt” läge.

Hästarna blir så mycket mer avslappnade då även om Cindy hade lite spänning kvar så gjorde hon ett bra jobb från början. Hon fick gå några fler repetioner på låg höjd först.

Innan hon sedan fick gå 4 gånger (2+2) lite större och lite större än det. Hon skötte sig lysande och med mer rutin så kommer det här nig bli jätte bra! Jag hoppas kunna löshoppa henne nu med ett uns av tur en gång i veckan ett tag framåt. Det tror jag skulle vara väldigt bra för henne! Hon blev dessutom galet lycklig varje gång hon klarade uppgiften så även för hennes självförtroende så tror jag att det är en bra boost!

Självklart fick sedan avsluta hela hoppningen med att gå mycket lägre och bara med räcke -räcke för att göra något super lätt och få avsluta med en känsla av att inte ta i alls. Detta gör jag väldigt ofta med alla mina hästar oavsett övning att jag just avslutar med att hoppa något lite lägre och lättare för att dom ska få gå hem med en väldigt lätt känsla.

Efter löshoppningen använde vi samma hinder men med lite ny uppställning och dom äldre hästarna fick hoppa en kombination på kvartslinjen med räcke-7,5-oxer-7,5-räcke.

Jag lät räckena vara ganska låga och höjde sedan enbart oxern och därmed blev ju även avståndet lite kortare. Tycker att båda hästarna kändes väldigt bra och man kan säga att båda var rejält on fire.

Jag sa ju bland annat förra veckan att jag fick vara nöjd med hur Bullen ”öppnade upp” men det fick jag ju äta upp nu. För han kan minsann öppna upp ännu bättre sa han!

Så tji fick jag, men ska han börja öppna upp som på sista bilden får jag både träna balansen och ridningen lite mer för det blev ett uns vingligt efter ….

Man han hoppade väldigt väl och känns så fin just nu! Eller som mamma beskrev honom – han ser så himla musklad ut nu. Och jag kan bara hålla med! Han har verkligen mått bra nu sen hovarna kommit i ordning igen och han kan ridas på ett underlag som passar honom. Vi har sand och pinnflis i ridhuset vilket är helt optimalt för honom.

Liten var het som bara den och började hela passet med typ bocka konstant i 5 min och därefter typ skena i ridhuset i 5 min till … mamma stod i mitten med stora ögon så hann inte med att filma bucking bronco, men däremot räcerväxeln. Ska klippa ihop en film på hela söndagen åt er sen så får ni en känsla av hur hon är att rida ibland.

Själva hoppningen på henne är ju magisk, har aldrig haft en häst som är så lätt att rida på hinder som henne och jag förstår varför hon älskar att hoppa! För jag älskar att hoppa henne!

Het som en potatis men hur fin som helst! Notera även att jag kämpar på med sitsen! Om jag får säga det själv så sitter jag mycket bättre nu än innan. Även om det är en bra bit kvar!

Så en mycket lyckad söndag som ni förstår med härligt sällskap av Malin, Maud och Acke vid löshoppningen. Och mamma såklart som sedan snällt stod på backen två hästar till och höjde, filmade och hjälpte till att bygga bort sen samt kratta ridhuset.

Går inte att säga nog många gånger. Team Work makes the Dream work!

Det är tur att Cindy ställer upp och påminner mig om världens finaste Snorka även om vi i det här fallet saknar vattenmattan ❤️