Då har vi ännu en gång tillbringat två dagar tillsammans med Lasse och som alltid känner man sig så mycket bättre när man kommer hem än när man åkte dit!

Hästarna fick turas om även denna gång och gå en dag var på gott och ont. Såklart att jag skulle vilja rida båda dagarna på båda hästarna men det här upplägget har också varit väldigt bra.

Bullen fick gå dag nr 1 och han känns väldigt bra! Han är mjuk och fin, följer mig väl och är extremt lydig.

Ber jag honom skjuta av likt en katapultstol gör han det, drar jag i tygeln så stannar han … men om jag rider bra så hoppar han också väldigt bra!

Lördagen ägnades åt mycket markjobb, lydnad och mellan skänklarna. Kan inte vara annat ön nöjd han gjorde mer eller mindre alla övningar enligt skolboken, var mitt på alla hinder och allt kändes väldigt lätt!

Så stor guldstjärna till honom och vi fortsätter öva på hemma och håller tummarna för att Lasse kommer snart igen för avstämning! Nu börjar han sakta få lite höjd i benen igen och det känns väldigt kul! Sakta men säkert närmar sig säsongen! Och det känns som att vi har en bra plan!

Super kul också att vi är ett helt gäng från Team Nilslund som tränar tillsammans! Vi bor ju rätt utspritt så det är väldigt kul att vi ses nästan alltid en gång i månaden minst!

Söndagen väntade sedan banhoppning och nu var det Liten som fick följs med.

Hon kändes till en början lugn under värmningen vilket var skönt då hon tenderar att bli sjukligt exalterad när hon kommer ut på turné. Lugnet gick dock över väldigt fort och hon blev sådär galet het som bara hon kan vara så det var ben överallt och inte helt lätt att manövrera henne i den riktning och tempo man skulle önska.

Hade min ”mello” tröja på det vill säga min glittriga equiline och man kan säga träningen var lite som en mello omgång. Började lite likt ”fångad av en stormvind” för att sedan förvandlas en stund till en värsta träningen någonsin på Liten och snabbt omvandlas lite till ”ont det gör ont”.

Men tack och lov efter en helt klart mindre dipp hos mig och med lite tips på hur jag skulle rida med skänkeln från Lasse så hittade vi tillbaka till vandra, jag kom till fin ridning och då hoppar hon verkligen helt magiskt!

Eller som Lasse sa – hon hoppar som en riktig hopphäst!

Och jag vet ju att hon kan vara sådär helt fantastisk och det var i somras som hon började plana ut lite så det är fantastiskt skönt att hitta tillbaka till hennes extremt bra hopp och få avsluta träningen lite mer ”diggelo diggelej alla tittar på mig”. Fick en bom ner på sista rundan men den tar jag! Jag blev lite åkande sista fyra sprången efter att ha varit ett uns snabb i kombinationen. Men något måste jag ju ha att träna på!

Och Lasses slutkläm – Så här bra har du aldrig ridit den här hästen! Tar jag med mig hem, njuter lite av och sen börjar målet på att nästa träning rida minst lika bra igen!