Svårt att bli något annat än lycklig med denna lilla svarta diamant 🖤 Sakta men säkert trappar vi upp träningen igen efter nu 7 veckor med lugnare jobb, hon är fortfarande lite påverkad och det blir inte bättre av att det dammar i ridhuset såklart men hon är torr i slemhinnorna nu så det känns väldigt skönt. Eller torr men hon är inte helt vit i sin näsa efter minsta lilla ansträngning om ni förstår vad jag menar.

Så går stod dag tre i rad av ridning och jag trodde att hon kanske skulle kännas lite matt men icke, hon känns inte alls påverkad av att ha gått två dagar innan så det var väldigt skönt.

Hon är ju lite svag igen när det kommer till galoppfattningarna och det är även lite svårt det här med att gå på tygeln, det känns både ett uns ondöigt samt att vi har fått upp speglar i ridhuset och den här hästen är ju allt annat än blind som ni vet så hon har fortfarande inte riktigt lärt sig speglarna utan vill gärna slänga en titt i dom varje gång man passerar… Vem skulle inte vilja det dock när man är så snygg som hon är men ändå!

Vi har övat lite också på att det inte ska vara så himla konstigt att ha en människa på ryggen, det finns ju inga ”före” filmer och jag skulle väl inte kalla detta som ”efter” heller utan snarare in process där vi övar på att flaxa lite och röra sig på ryggen utan att det är läskigt.

Jag har ju övat mycket på själva uppsittningen som hon tyckte var lite läskig förut men den funkar ju väldigt fint nu, dock glömde jag be mamma filma den så det får bli en annan dag helt enkelt.

Är noga med att alltid ha godis i fickan när jag rider henne som hon får när jag tycker att hon är sådär extra duktig ❤ 

Så både lördag och måndag avslutades passet med någon form av fågeldans från ryggen vilket hon gjorde helt enligt skolboken. Kan inte annat än bli väldigt lycklig inombords över henne för hon börjar verkligen bli så trygg.

Kanske ska tillägga att Malin absolut inte gjort ett dåligt jobb innan men det här är en mycket vaken och försiktig häst, du talar inte om för henne vad hon ska göra. Du vinner hennes förtroende. Och när du har gjort det så kommer hon att lita på dig men det är en resa som jag tror alla som kommer att hantera henne kommer behöva göra på ett eller annat sätt och den resan kan säkert ta både längre och kortare tid.

Och för mig är detta steget väldigt viktigt, jag vet att hon både kan springa fint och hoppa så det är jag inte det minsta orolig över. Och väljer hellre att lägga mer tid på detta så att det funkar och alla känner sig trygga för då tror jag att det andra kommer lite av sig självt.

Hon har ju även varit lite försiktig när det kommer till dörren så jag brukar passa på när jag är själv att medvetet ”slänga” iväg den lite så att den låter och far lite som ni kan se i slutet på filmen och nu kan ni även se att hon är helt obrydd om det.

Det här är rutiner som jag försöker göra så ofta tillfälle ges oavsett om jag ska rida, longera, promenera eller lösgaloppera just för att det ska bli så normalt som möjligt att just människor är människor och inte alltid tänker sig för utan ibland öppnar och stänger vi dörrar fort och flaxar lite av oss eller rör oss fort utan att ens reflektera över det.

Notera även att hon har lärt sig spring-bus. Förr gjorde hon alltid stopp-bus, det vill säga någon form av bus blandad med lite lätt sadeltvång. Så även det gör mig helt lycklig. Nu är det nästan svårt att hejda mig, hon måste ju få vila lite emellan men jag är mer än sugen på att rida varje dag.

Hoppas ni gillade en film om hur jag har det en vanlig kväll i ridhuset och inte tycker att jag enbart är knäpp utan att jag är ett uns vettig också 😉 Oavsett så brukar jag få rätt så trygga hästar även om ni skulle tycka att jag var konstig och det är det viktigaste för mig.