Ni vet när man är sitt närmsta på att verkligen bokstavligt talat nå botten. Exakt där var jag igår. Lagom till att Cindy vant sig med en himla massa hinder och djävulstyg så ändrade vi om, nya hinder, nya placeringar och dessutom med sargen öppen. Varför inte utmana ödet när man kan så att säga.

Var som alltid med henne pedagogisk och skrittade fram för hand och gick lite mellan hindren, vilket inte var några konstigheter. Även båda portarna i sargen var öppen samt två hästar som hoppade lite så ni förstår ju att vi hade lite att acklimatisera oss med.

Satt sen upp vilket inte var några konstigheter alls och började skritta runt relativt avspänt. Skulle sedan lite smidigt gå emellan två hinder, en grind med runda vattenmattor under samt en oxer med två skärmar i. Cindy sa – REALLY??! och jag sa bara mjukt med skänkeln intill och lång tygel att klart du klarar det min lilla unicorn, vi har ju precis gått där fast med mig på marken.

Men med ett minne likt Finding Dory tog hon sedan mod till sig och sköt ut som en jaktstart mellan hindren med efterföljande tvång a la modell större. Var verkligen bland mitt närmsta på att se ridhuset från en annan vinkel men klamrade mig fast som om det hängde på liv och död.

Efter det fick vi lite moraliskt stöd av modiga Q som snällt gick före och visade tryggt vägen och sa att trånga passager inte alls bits i benen så efter en lång framskrittning säkert 30 min så började hon andas och därefter gick hon verkligen sitt bästa typ.

Förutom att vi hade lite svårt att fatta höger galopp så var hon verkligen så fin. Halsen har aldrig varit så lång och stödet på bettet var så bra! Hon får absolut alla guldstjärnor man kan få! Även om det som sagt var lite väl spännande precis i början. Men även balansen måste ju påminnas ibland om att den behöver öva tydligen.

Liten joggade också igår men med tre skor. Dock ingen fara då underlag i ridhuset är så himla bra. Hon känns också väldigt bra och fick jogga med lång, lång hals och det känns nästan som hon börjar tycka att det är rätt behagligt att springa där och inte alltid vara laddad till tusen och ha koll på allt.