Dödshindret

I söndags styrde jag och Liten ut till Botkyrka för att få träna för Gola. Hela tävlingsbanan stod kvar så det var helt perfekt! Blev en väldigt bra träning för Liten och hon bjöd på både lite spänning och istadighet vilket på ett sätt är bra så jag lär mig att komma åt henne. För hon är allt annat än lättriden när hon sätter den sidan till.

Extremt lyxig träning där vi var ute i över 2 timmar på terrängbanan och övade på allt som kan tänkas övas på.

För Litens del mycket fokus på gravar och vatten, hon är ju ganska lättriden eller vad man ska säga när det kommer till smalhinder och linjer, dock var det precis på det vi stötte på patrull i. Men i det stora hela är det aldrig svårt att pricka ett hinder med henne. Däremot så ställer hennes markskygghet till det just vid gravar och vatten.

Fick till och med frågan när vi bara skulle vada ut i vattnet och Liten ålar sig och helst bara vill krypa ur skinnet – Men gud är hon fortfarande sådär?

Och ja det är hon, hon är extremt känslig för markförändringar. Och det är precis det som är det svåraste för stort, högt, smalt. Det är inga konstigheter.

Men det blev som sagt en super träning och här nedan ser ni ”dödshindret” som satte stopp för oss på tävlingen. Hon har hoppat det förr men just då blev det helt enkelt för svårt. Är ändå väldigt nöjd med att hon nu klev av på första försöket även om det krävde stark ridning, men att hon också accepterade stark ridning. För det är inte alltid hon gör och då stannar hon direkt oavsett hinder eller ej, den där magen klämmer man inte på utan att snällt be först!

I övrigt känns hon som sagt väldigt fin och klar på hinder, men då det fanns lite för mycket spänning ut i vattnet och över gravarna (förutom den sista och största…) så är det det som gör att jag tvekar lite inför Strömsholm, hur fin tävlingsplats det än må vara. Och att hon gjorde det bra där förra året samt avslutade förra året med att hoppa den 2* linjen in i vattnet.

Så ja jag suger på karamellen en liten stund till, anmälan stänger idag kl 18, men troligtvis blir det ett år utan Strömsholm för mig vilket är oerhört trist när vi har en fin tävling nära hemma. Men den är både internationell = dyrt, säga vad man vill men ja när man ska finansiera allt själv så är det dyrt. Jag vet att det finns flera om tycker att vi ryttare har en ”plikt” att starta på våra fina och internationella tävlingar och det kanske man kan säga när man har en hästägare som betalar vad vet jag. Men för mig att åka ”lite på chans” blir det inte riktigt ekonomiskt försvarbart tyvärr. Och sen är jag som sagt inte helt övertygad om att det kommer att gynna min häst och att förstöra henne har jag ingen lust med.

Och att jag tvekar med Gullis handlar mest om att jag är rädd för att inte kunna göra honom rättvisa i hoppningen. I och med att det var på Strömsholm han skadade sig förra året och när starten på Botkyrka blev som den blev så känns det som att jag kanske inte mentalt är där jag ska vara för att rida min häst på ett sånt sätt som han förtjänar och som gynnar honom.

Och har man hjärnspöken och dessutom gör ett dåligt jobb blir dessvärre inte hjärnspökena mindre…

Annonser

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s