En vecka efter trampet så tog jag mig upp i sadeln igen! Stigbyglar är dock totalt uteslutet så det blir helt enkelt en ”no stirrup november” fast i juni. Rider ju iofs minst en dag i veckan alltid utan så det är ju inte jätte stor skillnad för mig.

Gullis var den lyckliga som fick äran att bära runt mig och han gjorde det med den äran.

Höll mig dock i ridhuset trots fint och varmt väder men kändes som att inne just nu är en bra idé, det minimerar lite riskerna för yttre påverkan och lite väl glada hästar för att råka ramla av med foten är helt uteslutet. Då skulle jag nog dö av smärta.

Så vi höll oss till ridhus jogg och förberedning inför måndagens träning för Pelle.

Så länge jag inte ens försöker tänka tanken på stigbyglar så går det ändå väldigt bra att rida och det gör tack och lov inte ont. Dock går det ju inte att hoppa av så där behöver jag lite assistans så just nu måste jag ha hjälp med mig i stallet varje dag iallafall om tanken är att jag ska rida.

Men oavsett är det skönt att va tillbaka i sadeln igen!