Ja dom andra hästarna var ju också med på sommarbootcamp på Nilslund och tränade på ordentligt med så väl markarbete som hoppning och terräng. Det har verkligen varit så nyttigt med så många terräng timmar i kroppen, jag har verkligen blivit ringrostig i och med Bullens hovar som började spöka för ett år sedan och därefter en vår med mycket jobb och lite tävlande. Har nog aldrig tävlat så här lite som jag gör just nu, men det är kanske också bra på ett sätt att landa lite och komma till ro. Det har varit rätt tungt efter Snorkan och att Elmer inte mått helt bra i vinter. Och ska man tävla så ska man vara på topp!

Gullis har övat mycket på så väl gas som broms, att jag ska komma tillbaka till rytmen och rida sådär okomplicerat som jag alltid har gjort på honom i terrängen. Förut kändes ju allt så självklart och jag kom alltid fram till hindren och det var mer eller mindre hur lätt som helst att pricka, alla minns väl min youtube film med ”hur svårt kan det va” kommentaren, och har ni missat den så hittar ni den här.

Men nu har jag kommit in lite i att jag rider lite långsamt, inte riktigt litar på mig själv och ger ett lite osäkert intryck. Det är väldigt ovant för mig för något som jag har känt mig väldigt säker i alltid är ju just terrängen. Men efter en veckas ihärdigt slit så känns den gamla känslan mer och mer självklar vilket är otroligt skönt.

Har gått tillbaka till såna ”enkla” övningar från Erik Dufvander där jag hoppade en åttvolt på en tårtbit, halt mellan bommar, skritta gravar och vatten på lång tygel.

Och sedan även hoppat lite längre linjer med flera hinder för att få tillbaka flytet.

Besökte även Arnold en kväll för att hitta tillbaka till min ridning i hoppningen, för lite samma sak där så vill jag dra ner på galoppen och komma så jävla bra på hindren hela tiden och det slutar ju bara med att jag har för lite tryck och även om jag prickar den ”perfekta” avsprångspunkten så har jag ju inte stamp i galoppen. Var väldigt härligt att komma tillbaka till Loviseholm och när man är där saknar man det mer än någonsin. Borde verkligen ta mig lite semester och åka och jobba och bootcampa där en stund med hästarna.

Så nyttiga dagar med fokus på att komma tillbaka till gammal trygghet. Om det är något som Gullis kan så är det ju att hoppa terräng, hans hinderfel går nog fortfarande att räkna på en hand trots att han har hunnit bli 13 år. Så nu när fötterna och han mår bra så ska jag bara få bort min ringrostighet också! Att man aldrig kan vara synkade 😉

Och det går inte att komma ifrån hur mycket det ger att ha en terrängbana utanför dörren att kunna träna och skola hästarna på var och varannan dag, så väl enskilt som i grupp och med fokus på det man verkligen behöver.