Då var årets andra vurpa ett faktum och boven till dramat är samma som till årets första vurpa nämligen Cindy.

Som ni sett har hon ju varit en stjärna på galoppbommar så i lördags tänkte vi göra en favorit i repris och övar på dom igen.

Började med att trava tre bommar på volt med två steg emellan vilket hon gjorde lite spänt mem bra. Hon är alltid lite avvaktande första gångerna innan hon spänner av och då blir hon jätte bra.

Rullade sedan över i galopp, och rullade på några varv innan jag tänkte att vi nu var redo för att ta oss an galoppbommarna. Hon låg perfekt men lite stort in på första bommen och enligt statistiken så skulle hon då av försiktighet ta ett till. Hon vill verkligen alltid vara lite försiktig första gången det är ju också en av anledningarna till att jag har låtit henne gå i ordningen 5, 4 och tre galoppsprång så att dom större sprången kommer naturligt med avspändheten.

Men just i lördags så var hon modig från start så trots ett blåmärke på knät kan jag inte ens vara lite ”arg” på henne. Hon klev helt enkelt av stort, det i kombination med att jag satt och väntade in ett till gjorde att jag inte var mitt följsammaste så kom lite bakom henne. Vi red ju dessutom precis under hagelskuren så när hon gick av och tog tag i tygeln så gled den helt ur min hand. Hon blev så jävla rädd när tygeln flaxade i ansiktet på henne så direkt när hon landade efter den 10cm höga bommen så tvångade hon. Och när hon tvångar så skjuter hon rygg och typ trycker sig bakåt. Så ni förstår ju själva, först ett stort språng där jag tappar lite balansen och kommer ikapp henne lite för sent och då är hon redan på väg bakåt. Så ja att jag slungades av likt en katapult var ett faktum.

Hon var jätte duktig och stannade även om hon tyckte att det var lite konstigt att jag höll kvar i tygeln och dessutom låg på marken bredvid henne.

Jag hoppade upp igen om än skitig efter regnet kombinerat med att ha krälat på marken en stund. Och vi fortsatte som om inget hade hänt.

Så vi gjorde sen bommarna på 5 och 4 och därefter gjorde vi dom tre på volt fast nu i galopp. Så hon slutade som den stjärna hon är! Och nu håller vi tummarna för att jag ska sitta kvar en stund till. Om det är någonstans man märker att man blivit gammal så är det där 😉 helt klart lite styv och stel ryttarinna efter!

Efter passet fick hon öva lite på att vara handhäst medan jag mockade efter henne. Vi har ju nu nämligen befäst fenomenet springbajs. Så det övar vi på varje dag!