Är det sant att om man mår bra så går det bra? En av mina favoriter när det kommer till mental träning är Kjell Enhager och igår ”tog jag med” mig honom på tävling.

Det har ju gått sådär ett tag nu så i fredags kväll bestämde jag mig för att rida en lite lättare tävling igår så sagt och gjort. Anmälde Gullis till en H100 i Enköping.

En häst, en lättare klass och fullt fokus. Lyssnade på en timme av Kjell i bilen på vägen till tävlingen för att komma in i fokus för att sedan kunna prestera i ösande regn.

Det blev 68,10% i dressyren vilket jag är rätt nöjd med. Han kändes fin och lydig och skulle väl säga att jag inte direkt hade några missar. Han blev något förböjd i skänkelvikningarna så det var ju onödigt av mig … Det är ju allt annat än hans fel. Tog inte galoppökningarna på böjt spår heller fullt ut med tanke på det väldigt hala underlaget.

Tyvärr fick jag sedan med mig 8 fel i banhoppningen efter att martingalen gick av strax innan start. Inget att hetsa upp sig för utan bara att rida sitt bästa men tyvärr la jag honom mellan röven och skogen på en distans så en bom föll och sedan fick vi lite kommunikationsproblem i brist på martingalen så ett stopp. Förutom det hoppade han super!

Jag har alltid trott att jag kan plocka bort martingalen och att den inte gör någon nytta så det var ju med den feelingen jag red in på banan men sen så här efter så måste jag erkänna att jag har den faktiskt av en anledning och inte bara för mitt huvud. Men jag bestämde mig för att det inte skulle störa mitt fokus och det tycker jag inte att det gjorde heller. Utan jag tycker att vi försökte kriga oss tillsammans genom en snorhal banhoppning i ösregn.

Lagade sedan martingalen med buntband till terrängen som vi red felfritt i ett lerigt underlag så 2,8 straff för tiden men ändå väldigt nöjd med honom!

Var lite nervös innan start faktiskt då Gullis blev lite spänd på framhoppningen och stannade faktiskt en gång på en liten låda. Han är ju väldigt känslig när det blir för halt och med tanke på att jag i största möjliga mån vill undvika att tappa skor vill jag ju inte heller brodda honom till tänderna.

Men på ett sätt tror jag det var en bra framhoppning rent mentalt för mig. I ihållande regn skrittade jag mot start fast bestulen om att rida med mycket ben hela vägen runt oavsett samtidigt som jag upprepade för mig själv – är det sant att det går bra när man mår bra! Och tvingade mig själv att le för att programmera hjärnan att vi faktiskt mår vårt bästa trots att det gick att vrida ur kläderna och jag frös hur mycket som helst.

Red väldigt beslutsamt och han bjöd på fina språng hela banan runt förutom hinder nr två där jag tröck honom lite i botten. Allt annat enligt skolboken!

Totalt 42,7 straff och en 6:e placering. Skönt att leverera mer eller mindre en hel tävlingsdag och hålla fokus. I slutänden är det ju det det handlar om.

Och ja, det är sant. Det går bra om man mår bra!