Är det inte det ena så är det det andra … Och alltid är det något känns det som just nu.

Liten provade ju att ramla på knäna förra söndagen när jag red ut och travade på grusvägarna och med hem fick vi två små skrapsår, inget mer än så om än en liten svullnad på ena knät men det är ju inte så konstigt när man druttar i marken. Så hon har joggat på lite lätt och skrittat mycket och läget har känts under kontroll. Sjävlkart har hon fått tvättade ben och vi har sprungit med henne varje dag och tempat henne för att se så att allt är i sin ordning.

Men i fredags kväll så tyckte jag helt plötsligt att hon såg sämre ut och mycket riktigt svullnaden hade nu krupit ner lite mot kotan och hon var plötsligt rejält halt. Hade dock lite is i magen, tvättade såret, bandagerade och lindade henne för att titta på henne på lördag lunch.

Men då hade svullnaden börjat krypa uppåt och var ännu större så då fick det bli ett expertsamtal och beslut om röntgen på måndagen, det vill säga igår.

På mindre än 24 timmar hade sedan benet svullnat upp rejält när vi kom till lördag eftermiddag och en eventuell fraktur kändes tyvärr som ett möjligt scenario…

Måndag vid lunch schamponerades hela Liten och gjordes i ordning för sin tur mot kliniken. benet såg ett uns bättre ut och helt plötsligt så kom det ur en liten vargegga, då började man ändå se lite ljus i tunneln även om man inte vågade hoppas på något, jag hade ju schamponerat hela henne så att hon skulle vara extra ren utifall dom skulle behöva operera henne. Nej jag är inte alls hypokondrisk och drömmer mardrömmar…

Efter röntgen och man kunde konstatera att allting var helt började resan mot att göra rent såret och när hon var rakad och fin och Gola tvättade av henne så poff så släppte trycket och en stråle av var sköts ur såret! Vilken lättnad!

Det har alltså blivit ett litet ödem av slaget i backen och det i kombination av vårt varma väder har gjort att det mognat till en rejäl varböld som nu är tömd och spolad. Hon har en liten ficka på utsidan av knät som ska masseras nu några gånger och så får hon lite penicillin och metacam på traven. Men oj så skönt att det inte var något värre!

Som alltid med ett snygg bandage designat av Beata är vi nu hemma och kurerar oss och hoppas på att vi snart är tillbaka igen. Tråkigt nog missar vi Muskös fina fälttävlan som vi vann förra året så det blir ingen favorit i repris men jag får istället coach Anndao och Gullis till seger! Och så kommer vi tillbaka till slutet av säsongen och rider några tävlingar hoppas vi!