Vinst!

Prestationsmässigt inget alls att hänga i julgranen. Känslomässigt bland det största ❤️

Elmer fick som ni vet ett sticksår i kronranden i november och blev väldigt dålig. Vi har sedan hela vintern och våren försökt att få honom frisk, vi har verkligen gjort allt men det har inte riktigt velat sig. Sista kollen gjordes i maj och vi beslutade då att han skulle få sommaren på sig och se om det kunde vända eller om faktiskt tiden var inne nu. Vilken tid? En tanke som jag knappt ens vill ta i … Det som kallas ens skyldighet. Det som man aldrig trodde skulle ske men som man visste skulle komma men som man ändå bara ville glömma bort.

Det har varit en sommar av många timmar skritt, oändligt många turer rakt fram på hård grusväg, tårar som inte ens går att räkna och ett hjärta som skriker. Men någonstans där inom mig så sa känslan att han måste få en chans, han är mitt allt, min bästa vän och den jag har levt tillsammans med längst om man bortser från mamma och pappa.

Så även om jag tar vara på varje dag lite extra och vi fortfarande har extremt koll på hur han mår, han kommer fortsätta ridas rakt ut på hårda grusvägar så länge det bara går, inga krusiduller och inga hinder så är jag så otroligt tacksam för starten i söndags. Hjärtat smälter och tårarna rinner en sekund av lycka än förtvivlan.

Elmer fick alltså följa med till Stora Uringe för att göra en miniutflyft och starta en LC:1, kan låta som väldigt lite för världen men för hjärtat var det som att bestiga Mount Everest. Många undrade varför jag red en så lätt klass, men vägen till just den här klassen har varit den längsta väg någonsin. Och allt annat än lätt.

Elmer var helt fantastisk, jag höll nere framridningen så mycket som jag kunde då jag inte vill rida i ridhus/ridbana mer än nödvändigt och han gick in och var nog världens lyckligaste häst. Kan nog inte klaga på något, eller det är klart jag inte kan! Hur ska man kunna klaga när man når något som man tror är ouppnåeligt? Att få rida innanför vita staket istället för att galoppera på en grön äng högt ovan molnen. Det får låta hur blödigt som helst men för mig är det mer än blödigt.

En fantastisk ritt som belönades med fantastiska poäng, en inledning med fyra stycken 8:or i rad och en slutsumma på 73,33% och en solklar vinst med 3% till tvåan.

Jag kan inte vara mer än otroligt tacksam för min älskade bästa vän och än en gång tacka dig för allt du ger mig och för att du finns i mitt liv. Nu återgår vi en stund tillbaka till att rida rakt ut, konditionsträna lätt, skritta mycket och se till att du mår som den kung du är och förtjänar och vi tar varje dag för sig och ser vart vägen bär oss.

Älskar dig minst 100 varv runt månen ❤️ Tack för att du är en kämpe, tack för att du är piggast och gladast av alla fortfarande. Tack för att du är min och för att jag får vara din människa. Och tack för att du aldrig ger upp ❤️

Annonser

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s