Äntligen är Liten tillbaka i träning. Så himla härligt. Knät ser ite större ut än det andra en är helt tomt och såret läkt. Och hon känns väldigt fin att rida. Hon har joggat och vattentränat för att komma igång under kontroll och i måndags var det äntligen dags för träning igen!

Efter att ha varit väldigt fin i helgen så kom hon in och var lite väl överladdad i måndags och började passet med att vara alldeles för känslig, hon gör sig nästintill okontaktbar och som om någon aldrig har haft ett par ben om hennes mage någonsin. Men efter mycket jobb med sidförande hjälper så släppte det och hon accepterade sedan skänkeln. Det är ju detta som är vårt största problem alltid. Just när hon bestämmer sig för att hon inte tycker om när någon håller om hennes mage, eller ja ens är i närheten av hennes mage, det handlar ju inte bara om mina ben det kan ju vara en buske, eller en ingång eller en passage som känns trång eller något annat som kan upplevas som andnöd.

När hon väl blev ridbar så känns hon väldigt fin att rida och man vill nog egentligen aldrig sluta utan bara fortsätta i timmar. Hon har kommit upp än mer i formen men vi måste befästa det lite till med styrka för att få riktigt höga poäng.

Hon gör fina skolor och fin förvänd galopp. Känner hur jag bara lovordar henne nu 😉

Det vi även måste befästa är en stor uttrycksfull trav, tycker att hon har fått en väldigt fin arbetstrav som ser spänstig, bärig och stark ut och jag tycker att hon ser pampig ut när hon rörs sig fram. Kanske är jag bara egenkär det kan absolut mycket väl vara så men jag tycker det här hänt väldigt mycket med hennes utveckling rent grundmässigt. Sen ska jag kunna plocka fram denna kvalitén även på tävling och det är ju såklart alltid svårare!

Men mellantrav och ”ökad” trav är något som fortfarande är väldigt svårt, där saknas fortfarande mycket styrka. Jag måste få upp fronten på henne för att hon ska hinna undan i fram och ja då blir det svårt helt enkelt så detta måste vi nöta på!

Samma gäller egentligen övergångarna i den större traven så som galoppfattningar och så, nu drar jag ner steglängden och sedan fattar för hon orkar inte riktigt hålla traven ute och göra en bärig fattning. Så vi är långt ifrån fulländade men jag tycker verkligen att hon har blivit jätte fin!

Bjuder er på ett lite längre klipp från träning så kan ni avgöra själva om jag bara är egenkär eller om ni också tycker att hon har blivit fin. Vattenträningen känns som om den har varit väldigt bra för henne, hon har ju en rätt lång rygg som har kommit loss väldigt fint efter bandet. Och då ska vi tillägga att hon bara är inkörd än så länge så hon har gått med väldigt lite motstånd och ändå höll hon på att bocka av mig första ridturen direkt när jag satt upp … Så det ska bli spännande att se när hon är mer van och går med mer motstånd vad utfallet blir. Kanske får jag två hästar snart med inbyggd katapultstol … Oavsett kan jag verkligen rekommendera vattenband som friskvård och tycker helt klart att ni ska prova att unna era hästar det någon gång då och då.