Liten var ju också med i helgen såklart men för henne blev det tyvärr ingen vidare tävling. Eller snarare ingen vidare terräng. Dressyren och hoppningen gjorde hon ändå godkänt om än att hon var lite för het efter vilan med knät. Hon älskar ju att vara ute på turné men nu har hon inte startat sen 28 juli så hon var helt enkelt lite för laddad. Hon behöver tävla lite oftare för att hålla sig lite mer i skinnet.

Så hon låg på i dressyren och blev då lite hastig vilket såklart drog ner poängen. Avslutade bättre med två 7:or och en 8, så lite högre poäng. Totalt 63,57% inget att hänga i julgranen mer bara något att överleva eller vad man ska kalla det.

I hoppningen var det egentligen lite samma sak som hände, hon blir lite taggad och lägger sig lite på. Jag börjar backa istället för att rida i rytmen. Lägger in ett för mycket och tar en bakbom. Bara grymt onödig ridning av mig. Den här hästen kan ju typ inte riva så då får man inte rida så dåligt. Helt klart irriterad över den bommen i en så låg klass.

Terrängen var som jag skrev innan en svår 100-klass så egentligen perfekt för kommande utmaningar men också ett bevis på  att hon faktiskt inte är så stadig som hon har varit längre. Hon tränade jätte fint i början på sommaren, har varit väldigt avspänd och klar men tyvärr får jag inte med mig det på tävling och vi kommer inte riktigt till vår rätt.

Hon kryper lite bakom min skänkel och litar inte på mig i alla situationer, så det är bara att backa nu och börja om helt för att sen avgöra om hon faktiskt ska bli hopphäst på heltid eller inte. Otroligt tråkigt beslut såklart så hon är en fantastisk häst som har så lätt för smalhinder och linjer men som tyvärr inte alls gillar gravar och vatten.

Hon inledde banan väldigt bra även om hon tittar på coffin så går hon för min skänkel, så hinder 1,2,3, 4abc och 5ab går utan som helst problem. Men sedan kommer vattnet och då vill hon inte hoppa ut. Hon gör det sen och är då helt självklar på smalhindret ut.

Fortsätter sen hela banan fint fram tills att hon halkar illa mellan hinder 10 och 11, hakar då i hinder 11 och blir lite spak när hon på loppet av typ 15 sekunder har nästan lagt sig ner två gånger en gång på sidan och en gång med huvudet före. Hoppar 12 och 13 med lite ben från mig men hinder 14 som sedan är en stor trakhener så tar modet slut och där går vi hem.

Otroligt tråkigt såklart, jag vet ju att jag sitter på en diamant men så länge som hon inte litar på mig så kommer hon aldrig att glimma. Att hon är en klasshäst av något slag är inga konstigheter, det handlar bara om att få henne trygg och så självklar som när hon för 3 år sen vann breeders.

Jag är iallafall glad över att hon stod på benen och mår bra såhär dagarna efter, hon känns mjuk och fin och verkar inte ha tagit det värre än att hon just blev spak. Nu går vi ner och hon får gå en 90-klass som avslutning på året och troligtvis om allt klaffar och Gud är god får hon åka en sväng till Mathias och träna på under hösten för att hitta tillbaka till självklarheten igen.

Bryt ihop. Bit ihop. Kom igen.