Lite mycket vind ibland. Lite vilda hästar ibland. Men ack så nöjd jag är med avslutningen trots bristen på pris med hem.

I helgen som var var vi ju nämligen i Botkyrka med nästan hela entouraget för att rida årets sista fälttävlan.

Liten var först ut och hon hade fått gå ner och gå en 90-klass efter en säsong där hon hellre velat vara en hopphäst än en fälttävlanshäst om man säger. Så nu backade vi bandet ännu mer och gör det ännu lättare för att se om hon vill vara fälttävlanshäst eller ej.

Hon började med en dressyr som mer bestod av missar än av vad som faktiskt ingick i programmet…. Så ja nej, poängen får man bara vara glad över. Trodde jag skulle få 32% men fick i alla fall 57,75%  så det får man väl se som positivt eller vad jag ska säga. Det var ju i alla fall 25,75% mer än vad jag trodde att jag skulle få för den uppvisningen….

Hoppningen gör hon ju lekande lätt och ska ju göra baklänges och i sömnen så det var ju inga konstigheter. Hon var ju fortfarande lite het så jag red lite väl orytmiskt om jag får önska något mer av min egen ridning.

Det skönaste med hennes tävling den här helgen var att hon äntligen gjorde en terräng lekande lätt igen. Hon låg på rätt mycket och jag valde att rida utan klocka den här gången, det enda jag ville fokusera på var att ge henne en fin runda. Trodde jag hade ridit lite väl fort så slog av på tempot sista biten ute på Stockhaus åker, vilket gav mig 2,8 tidsfel för jag red för långsamt… Lite onödig missbedömning såklart men vad spelar det för roll? Uppdraget denna helg – Rida en bra terräng. Resultatet denna helg – Red en bra terräng. Mission complete.

Nästa på tur var Cindy dom nu skulle få debutera 90-klass. Tänkte att efter hennes fina prestation på Muskö där dressyren och hoppningen visade sig vara lika svår som i en H90 fick vi lite blodad tand och körde på.

Jag är fortfarande lite i chock över hur bra hon sköter sig och hur fantastiskt duktig hon är ute på tävling! Hon gjorde en jätte duktig dressyr, jag red som förra gång lätt genom hela programmet, i hoppsadel och med brösta och även utsläppt man denna gång. Inte för att jag inte orkar eller kan knoppa men insåg under Muskös tävlingar hur ofta jag tar mantag och hur svårt det är med knoppar…. Så jag körde safety first helt enkelt. Även om Beata gav mig minuspoäng när jag kom in på hoppningen.

Domaren tyckte att jag skulle rida henne mer fram till handen, jag är fortfarande lite försiktig med det. Eller asså försiktig med att sparka på, man vet ju inte alltid ännu vart själva trycket tar vägen.

Vi fick 59,5%, klart man alltid vill ha mer eller vad man säger men allt blir ju lite lidande när man kör på jockeyläder och skrajsnöre. Vilket jag förstår är svårt att sätta högre än 6 på ryttaren bland annat. Men snart kanske jag vågar mig på dressyrsadel även på bortaplan även om jag nog behåller bröstan ett tag till 😉

Till hoppningen sen var hon rejält laddad och det kändes lite som att hon har börjat fatta vad som väntar trots att hon bara varit ute en gång tidigare så hon bjöd på bakutsparkar och bus på framhoppningen.

Förutom att jag red lite klantigt hinder 1 och 2 så gjorde hon hoppningen så bra. Blir kanske lite att jag ibland hamnar i lite väl mycket framåt läge och man skulle vilja vara lite mer kall, men det kommer med mer rutin från både henne och mig. Och jämför man hoppningen nu mot Muskö så är det ju som natt och dag! Så imponerad av henne!

För att inte tala om terrängen, var såklart nervös då det här är det ”största” hon har gjort och som jag skrivit innan så kände jag att jag kanske hade tränat lite väl lite terräng. Botkyrkas 90-klass är ju dessutom inte jätte förlåtande i början. Den är absolut inte osjyst men man måste helt klart rida i från start.

Men ja vad ska jag säga? Hon löste verkligen allt så himla bra, jag kan bara le när jag tänker på hennes runda! Hon hoppar ju fortfarande väldigt stort ibland men hon kändes så modig och så klar med sin uppgift. Hon kunde inte få ett bättre avslut inför vinterträningen. Vi fick med oss 9,2 straff för tiden men det är ju en världslig sak i sammanhanget.

Sist ut på lördagen i alla fall var Gullis och han känns starkare för varje start han gör. Tycker att han gjorde en fin dressyr som belönades med 67,73% och nu äntligen red jag lite bättre skänkelvikningar igen. 7,5 på första och 7 på andra. bättre än min typ 5 som jag hade sist…. Så även jag rider lite bättre igen!

Var lite nervös till hoppningen då det regnat satan under fredagskvällen och som vi alla vet tål inte Vallen allt för mycket vatten och mycket riktigt var den lite sank längs långsidan mot skogen.

Försökte ändå att tänka bort det och rida med en bra galopp hela vägen runt. Jag själv frös på två ställen och därmed fick jag två bommar. I övrigt tycker jag att han gjorde en jätte fin hoppning! Och jag fick väldigt mycket beröm från väldigt många olika håll över att han verkligen hoppade bra. Super kul att höra och jag kan bara hålla med. Jag har verkligen försökt att bli bättre tillsammans med honom i hoppningen och sakta men säkert tycker jag att vi hittar ett bra flow. Jag är jätte nöjd med bettlösningen vi har hittat på honom och att jag nu möter med tillräckligt mycket ben i dom flesta av fallen.

Andra hade kanske inte varit nöjda med 8 straff men just nu är jag väldigt nöjd med det och jag ser fram emot att fortsätta jobba på i vinter.

Alltså dom här två! Best Friends Forever! ❤ 

Var lite nervös inför söndagens terräng även om den gick av stapeln ”hemma”, så kände jag att jag i alla fall kanske inte visste vart jag hade min egen form. Även om jag tycker att jag red bra i både Enköping och på Ryttis så är det ju såklart lite svårare när vi kommer upp i 1* igen även om det alltid har känts plättlätt förut.

Men vad ska jag säga, han gör mig aldrig besviken när det kommer till terrängen! Han löste alla frågor hur enkelt som helst och han kändes jätte fin. Kunde inte ridit honom snabbare för dagen vilket gav oss 4,4 straff för tiden, vilket ”kostade” oss en placering. Man kunde ju såklart ha haft ett riv mindre i hoppningen också. Men just nu var vi inte bättre än så här eller vad jag ska säga. Hade ju känts fantastiskt att få avsluta med pris det går inte att ta i från den känslan men oavsett så är jag otroligt nöjd med min häst och jag tycker att han har gjort en jätte fin tävling. Och det känns fantastiskt skönt att efter 1,5 år av strul med hans hovar få avsluta och det äntligen känns lätt igen.

Jag hoppas nu innerligt att han ska få må bra i vinter och att vi kan fortsätta på vår träning och komma ut ännu starkare nästa år. Efter den här tävling känns det såklart som att man är sugen på att åka på Lag SM men jag tror fortfarande att det är så bra att vi avstår och fortsätter på denna insprungna väg vi nu har börjat jobba fram.

Jätte nöjd med alla hästarna i helgen och alla löste dom målen som var uppsatta för varje individ. Även om dom skämt bort mig nu sista tiden med många priser så var det här ändå ett väldigt bra känslomässigt pris att få.

Kan bara konstatera att det är så tråkigt att säsongen är slut och att jag såklart gärna hade ridit fler tävlingar, men nu har vi gjort stora förändringar, hästarna har fått dom absolut bästa träningsmöjligheterna som finns med bra underlag inne och ute och för återhämtning. Så nu ser jag fram emot en vinter i arbetsro. Tänk att vi för andra gången i livet ska få uppleva en vinter med ridhus, man minns så den första när jag flyttade till Loviseholm. Bara Elin och Arnold som saknas för att denna vinter skulle vara komplett! Men tur att jag nu har dom bästa träningskompisarna som finns och att vi kan stöta och blöta allt i massor och hjälpa varandra. Det gör så mycket och ja det syns ju på resultaten också. Om man mår bra så går det bra. Tack hästarna för denna helg ❤