Så ovan med kylan. Jackor och täcken. Mössor och vantar. Så oförberedd och saknar redan sommaren. Och mörkret ska vi inte tala om. Och det värsta av allt, hösten har precis börjat och vintern är inte ens i närheten.

Tråkigast av allt är väl att man knappt hinner ut längre på vardagarna, i onsdags hann vi ut runt berget och en sväng på galoppbanan innan vi gick in för att jogga lite på grabbarna.

Dom andra dagarna har jag varit så sen så det har inte ens varit någon idé att ge sig ut i kolmörkret. Och på helgen när man vill ge sig ut på tur så har golfarna inte riktigt gett upp än tyvärr. Så då måste man slåss lite med dom. Men man kan ju hoppas på att dom snart tycker att det är alldeles för kallt för att ge sig ut.

Denna vecka känns som att den har sprungit förbi vet inte alls vart tiden har tagit vägen, i teorin borde jag har mer tid över till ridning men i verkligheten är jag lyckligt lottad över att både Anndao och Cissi har hängt lite i stallet. Jag har ridit Cindy och Gullis medan dom har ridit Liten och Gamlis. Så väldigt skönt att vi kan dela upp oss lite. Hästarna har även fått skritta såklart, vilket dom gör minst en dag i veckan och då skrittas dom en timme.

Att låta hästarna skritta mycket håller dom verkligen både i en bra grundkondition som mjuka och varma i kroppen och muskler så det försöker jag vara noga med att dom gör på sina vilodagar.

Cindy är helgens tävlingshäst så hon laddar upp för det. Det är hennes livs första hopptävling som står på schemat. 90 och 95 cm hos Nynäshamn. Och troligtvis sista utomhus tävlingen för i år. Tråkigt men sant. Går ju inte att komma i från att det är härligare att tävla ute än inne, så länge det inte är regn eller storm vill säga 😉