Då var debuten som hopphäst avklarad. Även om den fick en lite snöplig början. Jag var mer än stensäker på att tävlingen var på lördagen, det står i kalendern, det var preppat med jobb och groom i helgen. Ja allt var lixom fixat. Så döm om min förvåning när jag, Cindy och Uffe kommer fram till Nynäshamn och det inte är en kotte där … Tävlingen var ju inte alls på lördagen, den var ju på söndagen …. Bara att göra som GPS:en hade sagt – Gör en laglig u-sväng och vända hemåt.

Cindy fick ju iallafall en bra trailerträning med två timmars åktur… Och döm om hennes förvåning när hon efter två timmar kliver av likt en stridstupp och inser att hon är hemma …

Så på söndagen gjorde vi om proceduren och då var det ju både skyltat från motorvägen och andra medtävlande på plats ….

Lilla gullet stod som ett ljus hela resan och helt ljudlöst har hon lyckats klä av sig grimman … Börjar känna att hon kanske inte behöver ta efter alla Litens trix… Det här är tredje grimman på två tävlingar som hon tar av sig. Alla grimmor är dock hela så måste säga att jag är imponerad av henne Houdini-skills.

Hon har verkligen skött sig så bra denna helg även om hon tyckte att det var lite läskigt inne på banan första rundan och gärna ville krypa lite väl mycket intill ibland istället för att kliva. Men en felfri om än något långsam runda blev det i första klassen som var 90 cm.

Trots en lite väl spännande framhoppning till andra klassen med många sprarkar, ryck och slag från andra ryttare på sina unghästar, vad nu det spelar för roll. Hästar kanske man bara ska säga … Och Cindy blev unset skärrad så gick hon in på banan och var mycket mer avpänd denna gång.

Är verkligen nöjd med denna rundan och hon hoppade ut mycket bättre och tog för sig mycket bättre och i från att ha nästan långsammaste tiden i 90-klassen till att vara snabbast i 95-klassen. Inte för att tiden i sig spelar roll men det säger en del om framåtbjudningen och avspändheten.

Tyvärr fick hon med sig en bom som jag verkligen inte tycker att hon förtjänade. Kanske är jag bara lycklig över att hon känns så fin och att hon har utvecklats så mycket och för att just hon är min häst men jag tycker verkligen att hon gjorde en jätte fin runda.

Super kul att vara ute på tävling med henne och fortfarande lite overkligt på något sätt men hon ger fantastisk känsla och när hon spänner av är det verkligen lätt att pricka hinder med henne och hon hoppar så fint. Samtidigt som jag nu längtar efter en vinter fylld med träning och utveckling och självklart vila! Så vill jag samtligt hitta en ny tävling att ta mig an. Dock är hon ju fortfarande rädd på framhopningar, förstår henne alla dagar i veckan! Än mer efter gårdagen! Så man måste välja sina tävlingar med omsorg. Ur den synvinkeln var Nynäshamn jätte bra med framhoppning i ett 20*60 ridhus med ca 6 ekipage bara inne samtidigt. Så trots att hon blev lite spänd så fanns det ställen att hålla sig undan på.

Stor guldstjärna till henne helt klart under denna helg, lastat ganska bra, sista gången igår bara rakt in, stått som ett ljus när vi har åkt, inte försökt tappa mig en enda gång, inte dött när tåget dundrade förbi utanför och sedan bjudit på två fina rundor.

Det är bara hon på ryggen som ska lära sig att skriva in rätt dag i almanackan framöver och kanske faktiskt också läsa vilken dag det står i equipe … Och ja TDB också för den delen för det står ju 7:e överallt utom just i min kalender. Man vet iallafall att man har lite mycket i huvudet men förhoppningsvis är detta första och sista gången det händer.