Cindy kämpar på nu fram till sin vintervila som känns som att den står runt hörnet och knackar på. Hon har verkligen utvecklats så mycket sista tiden så snart måste hon få landa och smälta vårt första år tillsammans ❤

Vet inte om ni minns hur äcklad Cindy har varit av trånga passager och att det i början inte ens gick att passera om det var för trångt. Det har verkligen blivit så himla mycket bättre och hon har blivit så duktigt när det kommer till tittiga saker.

Så jag tänkte passa att visa er hur duktig hon har blivit. Och avspänt hon löser uppgiften att gå vid banderollerna och mellan hindret och väggen. Nu finns ju ingen före film men jag kan lova er att det är stor skillnad!

Något som hon också har blivit en stjärna på är ju markarbete. I måndags måste hon verkligen ha gjort ett av sina bästa pass hittills! Vi red på en liten bock på åttvolt med byten och hon var bara helt magiskt bra! Så duktig, så avspänd och bara så himla bra!

Började med stor volt och rida rakt över bommen för att sedan göra det svårare genom att göra volten mindre och där med hoppa snett över bommen och landa in mellan hinder. Hon är verkligen en sån stjärna. Kan inte vara annat än omättligt stolt!

Tänk att jag dessutom gör detta i dressyrsadel! Det ni! Det trodde jag nog typ ändå aldrig. Med tanke på att hon senast i somras tappade mig på en lika hög bom när jag hade hoppsadel.

Och att hon håller linjen när jag kommer så här snett. Man blir ju helt varm i hjärtat ❤

I onsdags sen passade vi på att hoppa lite större hinder och hade ni frågat mig för 6 månader sen hade jag tyckt detta var högt men nu börjar det här jobbet verkligen kännas som markarbete också. Hon hoppar inte alls stöden ut längre, hon går på rätt antal galoppsprång och ja är bara så himla bra helt enkelt.

Men det var även i onsdag som jag tyckte att hon kändes lite matt och jag är tvungen att påminna mig om att hur kul det än är just nu så är det faktiskt tid att snart verkligen bara få bearbeta allt hon lärt sig.

Så jag tänker nog att hon bara får tuffa på nästa vecka också och sedan vila från mitten på november till mitten på december för att sedan både hinna träna på nya saker och kanske ha en microvila till innan tävlingssäsongen 2019 drar igång på allvar.

Och det ska verkligen bli så fantastiskt kul att starta henne nästa år! Med tanke på hur hon har tagit sig an det här korta tävlingsåret som nog ändå blev lite mer än vad jag hade vågat tro på ett tag med tanke på först hennes släng av streptokocker hon drog på sig och fick vila 2 månader och sedan vara lite väl försiktig för att tävling skulle vara aktuellt.

Men jag tror att hon kommer matcha dom andra bra nästa år och åka med dom på roliga turnéer i så väl hoppning som fälttävlan. Jag tänker ju att 2019 är året då jag ska åka på mitt första hoppmeeting i livet.

Banan hon fick hoppa var lite av en evighetsbana där alla hinder kunde hoppas åt båda håll, så vi gjorde en väldigt lång bana, bara för att hålla rytmen och nöta på och som sagt – jag är så nöjd med hur hon jobbar på nu! Diamanten börjar verkligen sakta men säkert blomma ut ❤