Blev verkligen en snöig helg! Planen från början var ju att träna för Lasse i dagarna två men när vi på tidig söndagsmorgon styrde ut mot stallet och inte ens E4:an var snöröjd började det kännas lite smått som ett mission impossible. När bilen sedan tyckte att det var alldeles för mycket snö på stallvägen att vi fick gå in från stora vägen så hade nog ändå tanken på hopplöshet slagit en. Och jag menar för vem är det värt det? Det skulle ju dessutom inte sluta snö på flera timmar.

Och man kan säga att vi var inte dom enda som fick se oss besegrade av vinterns makter. Det var flera av oss som valde att stanna hemma. Oerhört tråkigt såklart då Lasse är här så sällan framförallt och för att hans träningar är dom man ser fram emot varje månad men som sagt allt har ett pris och att utsätta så väl sig själv, som sina hästar och andra man möter eller andra som möter en. tack men nej tack, man får helt enkelt bara vara lite strängar än sig själv med hemläxan. Och vi hann ju iallafall med en dags träning så vi vet helt klart vad vi behöver öva på!

Så vi stannade helt enkelt hemma och myste i snön, eller ja själva snögalopperna är ju mysigt, men allt det där andra är faktiskt inte alls mysigt. Pulsande till hagar, skottande av in och utgångar, blöta fötter (mina hade dessutom svart köldfläckar när jag kom hem…). Kalla fingrar och blöta handskar, det här med att försöka ha skydd på hästarna i hagen är ju mer eller mindre bara att glömma… Så man har ju hjärtat lite lätt i halsgropen hela tiden. Gullis går ju nämligen alltid med boots just för att skydda sina framhovar så mycket som möjligt. Så ystra hästar busandes i en halvmeter snö utan boots är en sådär kombo iallafall för mammahjärtat.

Hästarna som sagt är mer än ysta och älskar att äntligen få galoppera i snön! Vi har ju varit lite försiktiga med att rida ut nu ett tag då underlaget inte varit helt optimalt och ganska halt på sina ställen eller hårt. Inte för att jag har jätte problem med att det är hårt jag rider ofta ut på hårda grusvägar och har alltid gjort, men stenhård i kombination med is är ju sådär.

Så nu när hästarna äntligen fick busa ute var dom väldigt glada även om vi bara höll oss på ridbanan 😉 Vi har ju dock lyxen att ha en gigantisk utebana så man kan göra väldigt bra intervall och konditionsjobb på den och även på galoppbanan som vi har.

Det slog mig verkligen här om dagen (igen) hur bra vi har fått det och hur mycket och kvalitativt vi kan träna hästarna. Det är inte så att det har varit dåligt innan men det här går lixom inte ens att jämföra.

Och med tanke på smilet hos oss ryttare så är det svårt att inte säga att vi nog är minst lika lyckliga som hästarna över att få busa lite! Två bästa vänner och fyra bästa hästar, helt klart svårslaget trots alla brustna planer.