Vi har inlett säsongen med att åka två helger till Mantorp. Liten har fått mjukstarta och gått två stycken 90-klasser medan Gullis har ”gått” två stycken 2*-klasser.

Gullis har ju verkligen haft en kämpig start på säsongen och som ni vet känns det rätt tungt i hjärtat. Han har båda gångerna gjort fina dressyrer med 63,75% respektive 65,25%. Inga höjdar procenter men fina program.

Han har däremot inlett säsongen starkt i banhoppningen. Den är jag extremt nöjd med båda gångerna! Första helgen föll en bom tre hinder från slutet då han blev lite stark för mig och andra helgen satte han en felfri runda. Kan inte vara annat än nöjd. Nu när Lasse har flytt ”Norrland” tillbaka till Skåne när säsongen startat så har jag fått bra hjälp i hoppningen av Niclas vilket helt klart verkar ha gett resultat.

Terrängen däremot, som varit vår paradgren har inte alls fungerat… Extremt tråkigt och enbart väldigt ledsamt. Första helgen var han egentligen fin halva banan och gjorde ett fint jobb, jag red in lite som stålmannen på en distans så han hann inte riktigt med till B hindret. Det är ju allt annat än hans fel. När jag red bra gick han bra.

Tyvärr blev han sen rädd i mitten på banan och där valde jag att vända och gå hem. Han råkade stöta stenar på en plåtbrevlåda och det övertygade honom om att någon absolut försökte skjuta honom i skogen så han mer eller mindre bara skakade och vågade inte gå. Och i ett sånt läge är det ju ingen idé att spraka på det har inte gynnat någon han fick klappar och komma ner i stressnivå och sakta gå hem helt enkelt.

Och ja andra gången vet ni ju hur det gick, då sa fötterna upp sig redan efter hinder nummer ett och det är där vi står nu. Han har fått hoppa lite lätt två gånger hemma och så ser vi sakta när han mår bra igen.

Här hinder 7a-b, lätt som en plätt ❤

Liten däremot har startat desto starkare om än på en väldigt mycket lägre nivå. Hon har ju varit lite spänd i terrängen så vi har backat bandet och jobbar på avspändheten, stort och smal kan hon hoppa det är inga som helst problem. Så nu är det den viktigaste pusselbiten som måste falla på plats – avspändheten.

Hon har gjort två fina dressyrer med 68,04% respektive 67,82% vilket jag är väldigt nöjd med. Kür har ju annars legat henne väldigt varmt om hjärtat och det får man tyvärr inte alltid så mycket poäng för så det känns väldigt bra att börja kunna hålla oss till det faktiska programmat och därmed också börja närma oss 70%-strecket.

Hoppningen ska ju i teorin gå som ett rinnande vatten och första helgen körde hon en felfri runda i ljuset hastighet, dock var det blött i gräset till andra helgen och hon blev helt plötsligt über försiktig så tyvärr och onödigt föll en bom, som även kostade henne pris andra helgen. Så ja jag red lite på att jag trodde att hon skulle sätta fart som tävlingen innan än att faktiskt rida på det som sker. Dålig coachning av mig helt enkelt inget annat. Och då faller även dom lägsta hinder på en fantastisk hopphäst.

Terrängen har hon sen absolut briljerat i, något spänd första helgen på graven. Väldigt bra andra helgen och båda gångerna har det blivit felfritt och inom tiden.

Första helgen räckte det till en fin andraplacering som jag såklart är jätte nöjd med! Och som sagt, andra helgen kostade bommen ner henne en 5:e placering. Så det var ju extremt onödigt. Men väldigt väldigt nöjd med henne att det börjar kännas enkelt igen efter våran lilla törn i terrängen under förra året.

Här har ni terrängen från andra helgen, fotografer och filmare under helgerna har varit Birgitta Englid, Micha Dziurla, Lovisa Pikthall, Sanna Gewert och Cissi Jöransson!

Sen är det några som ska nämnas alldeles speciellt och det är nämligen Mateusz Dziurla, Emelie Gedahl, Ronja Johansson, Lovisa Pikthall, Stina Aurosenius med familj och Sara och Ebba Liljekvist samt Elin Olsson och Birgitta Englid och självklart alla inblandade i tävlingen hos Mantorpsryttarna. Jag tappade nämligen däcket på lastbilen första helgen så där lite lägligt utanför tekniska verken i Linköping. Men med en extremt bra räddningsinsats, outstanding groomning och skjuts hem av så väl mig som hästar och utrustning och råddande i startlistor och fix så att båda hästarna kom till start så gick ju allt lysande!

Man kan verkligen skratta sig lycklig över att man för vara en del av fälttävlansfamiljen! Vad hade jag gjort utan er?? ❤