När en byggsten saknas.

Det har väl inte undgått någon att det som vållat störst problem för mig och Liten är gravar. Hon har hela sitt liv gått på talang och allt har varit extremt lätt, det var lätt att vinns breeders, det var lätt att vinna 100-klass, det var lätt att debutera internationellt. Men ja sen där någonstans så tog det stopp. Det är också lätt att vara efterklok. Och någonstans på vägen tappade vi en pusselbit. Avspändhet ledde till anspänning och sen gick det utför.

Nu har vi börjat om, jag har fått och får som alltid ovärderlig hjälp av Mathias som nu även ridit henne lite och ska rida henne lite till och planen är även att han ska få göra några starter på henne. Vilket jag tror kommer bli jätte bra!

Jag har jobbat mycket hemma både för hand och uppsuttet och nu sakta men säkert börjar det ge resultat! Nu springer hon på vattenmatten i alla gångarter och gör det helt avspänt. Så snart kommer er även läggas på ett litet hinder och hoppas på samma avspända känsla och fina resultat.

Att hon faktiskt trampar på mattan nu gör absolut ingenting, att hon skulle trampa ner i en grav i terrängen ser jag som en ytterst lite chans, och skulle det av någon anledning hända så skulle det absolut inte ha att göra med om hon kan gå på en vattenmatta eller inte. Utan snarare att hon av någon anledning inte uppfattade hindret. Men att Liten inte skulle se en grav ser jag som högst osannolikt 😉

Jag har även passat på att göra precis samma jobb med alla hästarna, Cindy i förebyggande syfte för att inte trampa i samma fälla som Liten. Och Gullis för att bara återvända till avspändheten. När vi tränade för Erik Duvander så påtalande han flera gånger hur viktigt det är oavsett hur stora klasser hästarna går, om än kanske viktigare ju större dom går att alltid komma ihåg att se till att dom alltid är avspända och aldrig blir skrämda. Inför och efter varje stor tävling skritthoppa gravar och nerhopp i vatten för att alltid återvända till grunden och lättheten.

Börjar med att ha hästarna för hand i repgrimma och longerlina och fickorna fyllda med godis för att bara ha det buskul. 

Sen sitter jag upp någon dag efter och fortsätter uppsuttet, dock leder jag dom över vattenmattan först innan jag sitter upp bara för att göra en liten kom ihåg. Och även nu ganska mycket godis i fickorna. Mutor har alltid funkat! 

Helt klart super nyttigt jobb för Gullis som faktiskt tro det eller ej var mest dramatisk av dom alla, så det här är helt klart ett jobb som vi kommer fokusera på ett tag framåt för att bli lika avspända som brudarna har blivit. Trots alla stora gravar han har hoppat i sitt liv så kan man inte vara helt säker på att inte bli uppäten av en vattenmatta 😉

 

Annonser

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s