Självklart är det resultatet som räknas men trots det så kan man ha gjort en riktig pang tävling även om man typ är först bakifrån. Lite så var det igår.

Liten har VERKLIGEN utvecklas, hon är så himla lugn, avspänd och ridbar. Stor förändring som gör dressyren lättare och hoppningen svårare. Men igår tycker jag att vi fick till det, skulle säga en dressyr utan missar trots e 4:a på en skänkelvikning, det var bara domaren som tyckte att jag gjorde den fruktansvärt dåligt inget annat. Så vi belönades med 68% vilket jag är nöjd med. Och det känns så himla skönt att ha kommit upp där och ha det som en stabil nivå att bygga vidare på.

Lydigheten speglar sig sen som sagt av sig även i hoppningen vilket på ett sätt gör den lite svårare för nu är hon så sjukt lydig att jag ibland tappar lite galopp eller tappar någon distans så det är verkligen ett helt nytt sätt för mig att rida. Innan har hon ju varit lite mer som en traktor på högväxel och det är ju på ett sätt lättare för då kommer man garanterat alltid fram till hindren.

Men igår fick vi till det och jag tycker att jag kunde rida henne ganska jämnt och i en bra rytm hela vägen och där med även rida en felfri hoppning.  Detta lade oss på 32 straff och en 4:e plats inför terrängen.

I brist på bilder då jag både var själv och regnet stod som spön i backen får ni en gammal bild för det är så tråkigt utan bilder. 

Liten levererade nog sen en av sina livs absolut bästa terrängrundor. Jävlar i havet vad fin hon var! MAGISK! Allt kändes som en dag i parken, lång hals, avspänd, stor galopp, löste alla frågor som om hon inte hade gjort något annat. Hon kändes helt enkelt bara så jävla bra! Och det var så skönt eftersom vi haft lite motigt ett tag med lite spänningar.

Sen var vi dock tyvärr tvungna att kolla lite extra på vattnet som tyvärr på sista raden kostade oss många straff. Fick ett stopp in på stocken och blev då lite väl klämmande om hennes mage vilket hon inte alls gillar, det i kombination med att det verkligen kändes som att hon ar på väg att hoppa in på första försöket gjorde att jag styrde på igen – Dumt val! Liten då lite förnärmad över att ha haft en bensax runt magen ville ju då ännu mindre hoppa ut i vattnet så två stopp var ett faktum.

Tog mig samman och bet bara i det sura äpplet över min klämmande ridning som jag VET att hon hatar, skrittade en stund, skrittade ner i vattnet, klappade och tog sen ny fart och då sprang hon felfritt i mål.

Tittade lite på graven i coffin men bjöd framåt hela tiden och löste frågan ändå lätt.

Så ja med 60 straff med sig på ett hinder och efter skritt och klapp 1 minut över tiden, ja då blir man inget annat än sist oavsett hur bra det var.

Som uttagning till ett mästerskap hade detta varit katastrof, som vägen mot en fantastisk fälttävlanshäst så gav hon mig massor! Hon var helt enkelt bara så himla magisk och det är det jag tar med mig och nu ska vi bara fortsätta jobba på denna fina avspända bana vi kommit in på.

Har ju även nu två rundor, denna helg och förra, ridit på ett nytt bett i terrängen som jag är jätte nöjd med, jag har säker fått en halvmeter längre hals och hon kan då komma så mycket mer till sin rätt genom sin kropp. SÅ nöjd helt enkelt trots 118,4 straff (60 24,4 straff i terrängen) på sista raden. Och fick bara fina, positiva kommenterar hela dagen om henne hur fin hon var! Så trots blixtrar, åska och skyfall får man ett leende på läpparna.

Nu har vi en eller två fälttävlan kvar för året innan vi vilar lite och sedan övar vidare 🙂