Även Gullis var ju med även han i helgen hos Örebros tävlingar. Han var till en början på ett riktigt full i fan humör och kröp ur grimman två gånger på lördagskvällen när vi knoppade och broddade.

Stod sen och ”hingstade” sig lite på lastbilen och tyckte att han var super cool.

Gick dressyren och var stark som stålmannen. Vi brukar ju kunna ha en stark dressyr som man kan säga. Men nu var vi starka i dressyren. Det är inte alltid till Gullis fördel när han kör och jag åker med. Galoppen var bättre än traven och vi lyckades hålla det på en absolut godkänd nivå på 66,52% och en 8:e plats av dryga 30. Så med tanke på prestationen får man vara nöjd med den placeringen.

Sen kan man säga att regnet kom …

Den här bilden får visualisera hur mycket regn det kom och här regnar det inte ens mycket ….

Om det är något Gullis hatar mest i hela världen så är det regn. Så hans full i fan och stålmannen mode gick i sitt snabbaste över i sitt snabbaste och Gullis ville nog helst av allt bara åka hem.

Han började ändå banhoppningen helt okej även om han absolut inte var sitt bästa, rev dock sedan 5b och då var spändheten ett faktum, så även 6 föll. Dock mer mitt fel än hans då jag la honom lite djupt på en trippel och han landade lite på bakbommen.

Ju mer det regnade desto slirigare blev det och desto mer ville Gullis gå hem så dom två sista hindren blev verkligen dåliga. Vi låg helt olika på hinder nr 9 jag sa stort, Gullis sa aldrig i livet. Jag hoppade, Gullis hoppade ikapp mig … Det blir aldrig bra. Så till sista hindret stannade han faktiskt och jag har svårt att klandra honom efter den fruktansvärda ridningen jag bjöd på på hinder nr 9. Dom slänger ofta sitt hjärta före men någon måtta får det vara.

Avslutade med ett fint språng men med 16 fel på hinder och 4 för tid. Vårt absolut sämsta resultat på hela året. Så redan där bestämde jag mig för att inte ta ut honom i terrängen. För jag har ju haft honom hela hans liv, jag känner honom. Jag vet vad han gillar och vad han inte gillar. Och ibland ska man bara hålla sig kvar vid magkänslan.

Pratade med Mathias som dock tyckte att jag skulle rida Liten först för att bedöma sen om hur jag ville göra med Gullis. Och eftersom Liten bjöd på en sån jävla pangrunda bortsett från vattnet och jag vet att Gullis är väldigt bra på vatten så kände jag mig helt enkelt lite för sugen på en revansch på den fina banan som gav en så fin känsla att rida att jag utan att passera gå visualiserade hur det skulle kännas att rida Gullis plättlätt felfritt i mål.

Men nej det blev ju allt annat än det, hans hovar HATAR när det är vattensjukt och halt, han hatar när det regnar och han inte känner fäste för att gå i sina stora lägen. Det vet jag ju! Men uppslukad av en fantastisk känsla ville jag ge det ett försök. Men ja nej, vid hinder nr 4 valde jag att utgå. Han ville verkligen inte, jag vet ju det! Ibland ska man bara stå fast vid sitt första beslut. Även om det var fantastiskt att få med sig en sån känsla från Liten!

Så ett botten napp blev det i leran. Bara att göra om och göra rätt. Tråkigt såklart med ett tråkigt resultat men jag hade all chans i världen att välja att avstå som flera andra så jag får bara ta på mig det själv. Kan faktiskt inte skylla på något, kan man ju aldrig göra även om det emellanåt känns som att ursäkter är ryttarens bästa vän.