Stefan har varit här.

Förra veckan avslutades med ett helt gäng träningar för Stefan. Planen var egentligen att rida två hästar och valet hade fallit på Gullis och Liten. Men Stefan ville se alla hästarna så så fick det bli.

Extremt lyxigt där jag red privatlektion med både Gullis och Cindy. Jag gillar att träna i grupp så man kan se och lära av alla. Men det är också väldigt skönt att rida själv ur den synvinkeln att man kan jobba lite extra på just det respektive häst är svag på.

Och eftersom Gullis haft ont i ryggen och han är ju i träning igen men jag anpassar gärna träningen till honom nu när chi ändå haft ett avbräck så kan man göra allt väldigt ordentligt. Ska man ju alltid göra såklart! Men ni fattar vad jag menar, säsongen är slut, vinterträningen har börjat och det finns lixom inget att ”springa efter”.

Blev en bra träning med honom där vi egentligen genomgående övade på att få ut galoppen mera och att han ska våga ta för sig mer igen och även att jag ska börja tro på det igen och vilja rida framåt. Det är ju inte bara hos hästen det sätter sig i huvudet. Det sätter sig ju även lätt i sitt eget huvud att man på ett lite negativt sätt känner efter lite för mycket.

Så vi hade bara en liten serie med bom, ett språng, räcke, två språng med bommar till en oxer. Sen två diagonaler en med räcke – räcke, en med oxer – oxer. 22 m mellan. Så dom hoppade vi i lite olika konstellationer.

Antingen diagonal – diagonal. Eller dogleg – dogleg. Bara fokus på stor galopp och smidighet. Väldigt bra.

Liten gick tillsammans med Carro o LC så att vara två är ju så nära man kan komma en privatlektion utan att vara det. Vi gjorde egentligen exakt samma övning som Gullis men allt lite högre.

Med Liten har jag ju lite bettproblem då hon har blivit så himla lydig, i-landsproblem. Men allt känns lixom för skarpt, provade att rida på terrängbettet för jag har ju varit väldigt nöjd med det i just terrängen. Och ja nej i terrängen perfekt! Inomhus med en matte som gärna rider på en sisådär åtta galoppsprång extra – inte så bra. Men efter två dagar med Stefan har vi kommit fram, till hör och häpna, det revolutionerande att vi ska prova ett eggbett. Har varit inne på det men inte riktigt kommit till skott. Ni vet ju hur det är när man googlar på bett och inser att det mest vardagliga bettet som finns får man slänga upp 1200-2000 spänn för. Sjukt motiverande ….

Men med härliga vänner omkring sig har jag nu kommit över ett för 400 så det är ju perfekt. Så ska vi rida in oss och öva på tills Stefan kommer igen om drygt en månad.

I övrigt så var hon fin första dagen, jag har kommit in igen i att jag blir lite stressad när jag håller galoppen ute och blir lite obekväm när hästarna inte känns lydiga. Det är ju verkligen min akilleshäl jag vet det. Jag måste våga jobba hästarna generellt i vardagen i ett högre tempo.

Sist ut första dagen blev Cindy som då även hon fick gå en privat träning vilket var perfekt för hon var så sjukt laddad och en titt i marken kunde inte kännas närmare så jag fick verkligen bra hjälp med att komma till ridning på henne när hon är sådär laddad. För i dom lägena blir jag ju v ä l d i g t försiktig och lixom väntar ut henne tills hon känns mottaglig. Istället för att rida henne till mottaglighet.

Så hon fick göra en lite annan framridning än dom andra två med mer bommar och småhinder innan vi sen avslutade med samma övning som de två andra.

Cindy blev verkligen så bra och var så fin! Hon bekräftar för varje dag som går att hon får priset som årets komet.

Riktigt härlig och intensiv fredag med så mycket bra hjälp!

Även om det för självkänslan är lite jobbigt att inse att man aldrig blir av med sina gamla laster i handbromsverkan.

På lördagsmorgonen sen red jag bara Liten då Gullis bara går varannan dag och Cindy skulle åka och täcka upp i div 4 laget.

Då fokuserade vi mer på banhoppning och jag får väl sammanfatta det som att vi blandade och gav lite. Ibland red jag ändå rätt bra. Men däremellan låg jag lite väl mycket mellan röven och skogen. Och det blir lite mer att jag åker gokart än rider en stor galopp… att åka gokart när man rider har ju egentligen aldrig varit ett vinnande koncept. Snarare något man inte ska utöva.

Annonser

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s