Vi kunde hålla ihop det iallafall första dagen av finalerna av allsvenskan och leverera trippelt blågult för Katrineholm!
Anna KL passade nämligen på att vinna klassen individuellt med fina Curre!
Anna och Dewina knep tredje placeringen och jag och Karin levererade jämna ritter strax utanför placering på 66 och 65%. Cindy var lite spänd för läktaren som kostade oss några små missar och därmed inte höll lika hög nivå som vi brukar.
Men med alla KRF:are inom topp 10 är det rätt lätt att vara lagledare om man säger!
Känns ju väldigt lyxigt att vår ”sämsta” ryttare är bättre än vissas bästa ryttare och att få räkna bort 65% känns som ett privilegium!
Fantastiskt kul att få avsluta div på topp med en rätt solklar vinst i omgången och därmed även vinst i totalen i år.
Kan inte vara än stolt över oss! Många i laget har även debuterat under allsvenskan eller varit väldigt novisa vilket känns extra kul och lovande inför framtiden!
Nu väntar vinterträning för oss och jag hoppas att alla är laddade för att sparka igång säsongen nästa år med div 3. I år kom vi ju två i totalen och två av omgångarna så det är klart man är sugen på att vinna! Och det känns väldigt lovande med så här bra ekipage som sällskap!
På söndagen var det sedan dags för avgörandet i div 2 och vi har under hela säsongen närmat oss dom där ”åtråvärda” Gnesta. Och suget på att slå dom blir bara större och större! Så kul ändå det här med allsvenskan, både att tävla i lag och att blindornas av andra lag. Det hjälper ju både en själv och sitt lag att känna ett sug efter att höja sin lägstanivå hela tiden.
Efter tre ryttare var det knappt något alls som skiljde oss åt i söndags och det fanns verkligen en chans för oss att få vinna finalen men tyvärr blev det platt fall för mig och Gullis så det blev vårt resultat att räkna bort och tyvärr fick vi då se oss besegrade. Men jag kan lova er att oj så sugna vi är på revansch 2020!
Gullis då? Ja som ni alla vet är han extremt känslig för underlag. Och då pratar vi extremt! Kände inget när jag red Cindy dagen innan. Men underlaget var lite hårt och ojämnt i botten för att vara lite fluffigt uppepå. Och det föll inte alls Gullis i smaken. Lite samma som i Farstas ridhus. Så han lyfte inte en enda gång på benen utan blev extremt osäker och markbunden.
Jag vet ju att det händer någon gång då och då. Bara så J Ä V L A trist att det skulle hända just nu…
Och att jag sen dessutom red fel … oförlåtligt. Man får inte dra på sig en -2! Det har man aldrig råd med!
Märkte även när vi kom hem att Gullis hade lite ont i ryggen igen, har försökt att matcha täckena med vädret men kan mycket väl vara så att han blev lite lite kall när han sov i utebox mellan lör och sön. Men han har fått starta veckan nu med spikmattan och liniment och igår när täcket togs av var han helt oöm. Så vi hoppas på att vi snart är på banan igen. Han har ju varit väldigt fin i träning så är ju så galet sugen på att få visa upp det!
Så ja vi fick se oss besegrade i finalen, men de andra i laget gjorde fina ritter och Philippa och Fille kom 2:a i klassen. Och även 3:a i MsvC sen! Jag och Gullis strök oss såklart, ingen idé att plocka ut honom när han är osäker. Inget blir bättre av det. Och jag blir ju såklart ledsen när det inte känns bra. Klart man alltid vill vinns och ibland kan bli besviken på prestationen. Men när man känner att det inte känns som hemma av någon annan anledning då blir jag mer bara väldigt ledsen. Vill aldrig att mina hästar ska åka hem med en dålig upplevelse av en tävling. Vi gör ju detta för att vi tycker att det är kul.
Med varma täcken äntrar vi nu vintern och vi hoppas på att få ordning på hans lite spända rygg som har varit så himla bra nu ett tag, Kalle kommer även nästa vecka och skor honom igen så det blir perfekt. Och eftersom spikmattan gör sån himla effekt så får han helt enkelt stå med den så mycket som möjligt innan ridning så att ryggen verkligen får bästa möjligheter att fungera bra.
Både jag och Gullis är ju frusna själar så vi brukar täcka och klä på oss i takt så det brukar inte vara jätte problem men nu har jag helt enkelt inte riktigt hunnit med att täcka honom så mycket som han vill helt enkelt. Bakläxa på mig.