Första hoppningen inomhus för hösten är avklarad och även Cindys livs första hoppning inomhus är avklarad. hon har ju inte gått så många hopptävlingar faktiskt. Typ bara debut i Nynäshamn förra hösten och därefter säsongsdebuterade vi i år på Sundbyholm, haha lagom arena sa Cindy 😉

Men först ut på lördagen var Liten som gick en förklass i 115, som hon gjorde väldigt bra. Jag blev lite het på gröten i omhoppningen och sköt av henne som en döende säl på ett räcke så det fick vi med oss. Ingen skugga över Liten, piloten i fråga hade absolut kunnat leverera henne en bättre distans.

Efter förklassen väntade sedan en lagklass i 110 där vi var först ut av alla. Liten levererade en felfri runda med rätt så snabb tid vilket var lysande för laget. Känslomässigt inte riktigt lika jämn som 115-klassen men vi kämpade tillsammans och Liten ville verkligen vara felfri!

Laget hade lite stolpe ut där det tyvärr ramlade en bom både för Julia och Philippa trots jätte fina rundor och Danny blev lite platt för Mathias så där föll 2 bommar. Men bommarna föll för många denna lördagskväll och som dom fälttävlansryttare vi är som håller god fart räckte det ändå till en fin 2:a placering i finalen på 8 fel och med 13,27 sekunder tillgodo på 3:an. Liten hade även dagens näst snabbaste tid så känns skönt att jag har börjat få upp grundtempot igen. Inte för att det så räknas vem som rider snabbast men jag har ju gärna nu på sista tiden bromsat lite väl mycket så för mig som ryttare är det bra att jag har fått upp speeden lite igen så att mina hästar kan få fina distanser och bra avstamp.

Snöpligt nog fick vi på totalen så oss så nära förbi sprungna man kan bli. Vi landade nämligen på exakt samma poäng som Finntorp efter 3 omgångar med en vinst och en 2:a plats i bagaget, och en lite skakig första omgång. Men då Finntorp vann finalen så var det det som tillslut korade dom till totalsegrare i div II. Surt sa räven även om det såklart var så kul att komma 2:a! det trodde jag nog inte riktigt att vi skulle lyckas med varken i omgången eller i totalen efter våra 8 fel.

Så det blev en riktigt lyckad lördagskväll! Och man kan inte riktigt sluta förundras över hur jävla kort jag är! Helt galet! Jag upplever mig verkligen inte som S Å kort!

På söndagen sen styrde vi mot Botkyrka och med oss hade vi Cindy som skulle för göra sin första inomhus start samt debutera 110-klass. Väldigt spännande! Man kan inte nog förundras över den här fantastiska hästen. Som jag älskar henne!

Tyvärr föll en bom i 100-klassen då hon blev lite snabb på en oxer och öppnade inte riktigt bak, men vilken känsla hon ger. Inget känns svårt!

Hur fin är hon inte? Förevigad av duktiga Pierre, som fanns på plats hela dagen för den som också var där och är sugen på bilder så hittar ni dom här!

Det var sedan dags för vår debut i 110-klass. Lite modigt kanske ni tycker men vi har ju fina rundor i 105 från fälttävlanssäsongen så det kändes som att vi nu var redo. Tyvärr föll två bommar vilket faktiskt är Cindys livs sämsta resultat. Ja ni förstår ju hur bra hon är. Och klart att det på pappret känns lite tungt med en 8 fel. Men ack vad lätt hon ändå gör det och vad fin hon är! att ettan föll vet jag inte riktigt, jag tror att det blev lite mycket för henne att hoppa rakt mot den öppna ytterdörren och hästar lite nära hindret så då blev hon lite snabb i sina bakben istället för att ta tid på sig.

När man ser det här förstår man ju att det känns lätt och att hon kommer kunna hoppa ”hur högt som helst” med styrka och träning. tänk att jag för typ 14 månader sen trodde att jag skulle dö när jag hoppade 80 cm.

Hon blev sen lite stark och busig för mig så bom nr två får gå på rutinkontot inte mycket att säga om den. Vi måste bara öva lite för att bli ännu bättre helt enkelt!

Så trots vårt livs sämsta resultat med 8 fel är jag väldigt nöjd med henne. Nu väntar vetcheck med Fleming och vinterträning. Kanske att det blir någon p&j det får vi se. Men jag har inte planerat in någon tävling mer alls för någon av hästarna i dagsläget. Utan nu ska vi se så att vi mår bra, vila om vi behöver det, träna för att vi behöver det. Och bara bli starka inför 2020 helt enkelt. Låter lättare än gjort om man säger. Men känner mig på det sättet riktigt taggad för vintern även om jag annars absolut inte är en vintermänniska.