Tiden bara springer iväg, känns som att det var nyss jag kom hem från Göteborg men det har ju gått en hel arbetsvecka sen dess. Man skulle ju kunna hoppas på att med tanke på hur tiden springer att även våren hade blommat ut. Men snarare så är det vintern som nu har kommit, det ligger ett tunt lager snö på marken och minusgraderna är ett faktum …. inte alls det man önskar sig.

Om vi nu har klarat oss så här länge så klarar jag mig gärna fram till kanske november seller så. Nu vill jag ju träna terräng och galoppintervaller ute. Helst av allt börja min utomhussäsong innan inomhussäsongen ens har börjat. Kanske är det så att jag någon gång måste prova på livet på sunshine tour.

Den här veckan har ju bjudit på en ojämn onsdag så det betyder Rebecca-träning och den som fick träna var Cindy. Känner att jag börjar bli ett uns av tjatig men hennes utveckling går verkligen spikrakt uppåt. Det är så himla himla kul! Hon har blivit så mycket starkare, formen har kommit upp och fram ett snäpp till och hon är bara allmänt så himla fin.

Hon är ju fortfarande en dam med humör såklart, det kommer hon nog vara hela livet och hon hatar ju att bli tillrättavisad. Och med tillrättavisad så menas typ en ditt med fartpinnen bara för att hon typ ska ta i det där lilla extra eller så. Och inte för att hon inte vill ta i det där lilla extra för det är verkligen inget fel på hennes arbetsmoral det är bara det att hon H A T A R när man lite snällt påminner henne om det.

Så det kan ju låta lite konstigt men vår hemläxa är att vi ska kunna använda spöt. Fattar att det kan låta lite brutalt men det handlar ju inte om att jag ska öva på att slå henne. Det handlar ju om att vi ska öva på att hon inte ska gå i luften så fort den lilla flärpen längst ut på smiskan nuddar hennes välfyllda rumpa. Nu räcker det ju med att en fluga landar på henne så bjuder hon ju på ett luftsprång så det är det vi ska försöka jobba bort lite.

Men annars som sagt är det bara så himla kul varje dag att rida henne. Och hon har ju fått en vecka med bara skritt nu när jag varit borta efter all träning den här vintern och trots att man i teorin borde vara livrädd för att sitta upp så är hon lixom ett snäpp ännu bättre efter återhämtning så trots absolut hoppsadel första dagen efter vila.

Min egen träning däremot … den har typ helt dött. När vädret visar sig från sin, enligt mig, sämsta sida så är det verkligen svårt att hitta motivationen. Det är absolut inte så att jag inte vill vara i form och kunna matcha hästarna med min egen träning men det har verkligen varit två tunga veckor nu. Göteborg bjöd ju på storm och även om det gamla dagisfröken frasen absolut funkar i mångt och mycket så är det ändå bara så jobbigt.

Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder. Absolut kan hålla med men när man på 4 minuters promenad hinner slakta ett paraply för det stormar så för jävligt är det svårt att känna, jag går ut och springer, blir kall in i märgen och sedan ställer sig på en mässa en hel dag. Ni får mer än gärna kalla mig klen! Och nu när jag kom hem kom ju snön …. kanske skulle prova att springa med icebugs trots allt för att inte tappa det helt …

Däremot så försöker jag ju gå lite mer med hästarna nu då istället så att jag iallafall får promenader varje dag. Inte för att det väger upp utebliven springtur men det väger iallafall upp soffhäng i min ensamhet på kvällen. Och ger mig steg i stegräknartävlingen 😉 för den är ju såklart igång även om jag inte springer.

Men jag hoppas att motivationen snart kommer tillbaka så att jag snart kommer in i gamla rutiner igen. För det går ju inte att komma ifrån att både kropp, knopp och själ mår bättre av att röra på sig. Tills dess unnar jag mig lite ensamtid med hästarna och går en 20-40 min promenad om dagen iallafall för att inte bara sitta still. Så även om det kan verka som att jag har energi så det räcker och blir över och någon form av karaktär så stämmer inte det alltid tyvärr. Men med lite tur är det så för alla att allt inte alltid kan vara perfekt.

En annan som lever mycket life just nu och njuter av att sova är Gullis. Han har verkligen tagit njutning till en ny nivå och han tar verkligen jätte gärna en powernap när han kommer in från hagen på eftermiddagarna. Och kanske är det just det jag ska göra, ta en powernap för på honom hjälper det verkligen. Han är så himla busig just nu. Han stod till och med på bakbenen två gånger i helgen med mamma. Haha så himla knäpp och han bockar gärna lite och skakar på huvudet helst varje dag just nu så han om någon börjar verkligen få vårkänslor.

Så härligt såklart att han är så glad nu när han dessutom i tisdag fyllde hela 15 år! Hur är det möjligt? Jag tyckte att han låg i Lillpizzas mage nyss och vi spånade på namn om vad han skulle heta. Helt galet hur mycket jag har fått uppleva dom här 15 åren tack vare honom. Allt känns typ som igår. Och han är verkligen min perfect match ❤️

I övrigt så har hästarna även fått vattenträna lite och idag ska jag nog unna mig en hopp-fredag då vi har en bana uppställd i ridhuset just nu och jag börjar ju som sagt få lite sug efter tävling och det lutar lite åt att jag efteranmäler mig till Botkyrka nästa söndag för att sätta fart på det här året 🙂 måste bara bestämma mig för hur modig jag ska vara och vilka klasser jag ska rida, men ska hänga med Mathias i helgen så som den storebror han är får han vägleda mig till rätt beslut helt enkelt. Alltid skönt att låta honom bestämma lite även om jag precis som en lillasyster är inte alltid lyssnar på honom och går min egen väg även om jag har frågat vad han tycker 😉