Livet med Cindy.

Livet med Cindy är då aldrig tråkigt. Jag var ju som sagt lite sugen på att tävla nästa helg och jag kan glatt erkänna efter dom senaste Stefan-träningarna att jag absolut nog har haft lite hybris och jag har inte varit helt säker på vilka klasser jag vill rida i så fall nästa vecka.

Efter någon vecka med hoppvila för Cindy och en dos med minusgrader så blev fredagshoppningen absolut rejält spännande. Hon var verkligen så himla nära på att på riktigt dänga av mig igen …

Hon kändes ändå rätt tam när jag red fram, kanske ett uns mycket tryck när jag började hoppa fram sen och då börjar jag ändå med att travhoppa ett kryss även om Stefan säger att jag ramlar av mindre med mer fart så kände jag att trav var en lagom gångart. Och vi brukar ju såklart travhoppa mycket med fart menar han ju såklart att hon ska vara framme för skänkeln. Inte att jag ska rida som om jag stulit hästen. Men att jag ska vara noga med att hon svarar fram efter hindret och inte blir för slow innan. Det är ju typiska varningssignaler för att ramla av.

Fortsatte sen att hoppa samma kryss i galopp och red sen en mjuk sväng upp till en oxer. Hon kändes fortfarande rätt tam även om hon absolut hade lite höjd i sina språng. Klart man vill ha höjd i sprången men på Cindy kan för mycket höjd i sprången generera en något snabb och ofrivillig avstigning ganska i direkt anslutning till landningen bakom hindret.

Skulle sen bara lägga på en oxer till på nästa diagonal innan jag skulle hoppa den lilla banan och där kom bronko fram vill jag lova! Hon har verkligen inte alls bronkat i landningarna nu sen jag minns typ i när? Sist jag ramlade av var ju i Hofors men då stannade hon mer för publiken typ. Så sist hon dängde av mig var nog för Niclas i somras som ni nog alla kommer ihåg haha.

Igår passade hon även på att följa upp sitt bronkande med att klättra en sväng på bakbenen så det var väldigt effektfullt en stund. Frida som fick se kalaset trodde nog absolut att jag skulle bli tvungen att bjuda på tårta. Men tack och lov så klarade jag mig.

Så nöjde mig med att bara hoppa runt banan lite lågt sen några varv för att få ur den mesta av raketbränslen så får hon helt enkelt hoppa även idag så kanske vi är ett uns mer rastade och avspända.

Hybrisen om vilken höjd jag ska rida i så fall nästa helg känns ju snarare som att 60 cm känns lockande för jag kan ju tillägga att hindren igår var typ 70 cm …. Max … och det var spännande!

Känner verkligen inte alls att Cindy var i behov av snö och kyla faktiskt. Hon är lagom vild en varm sommardag med lite flodhäst mage …

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s