Det är ju alltid väldigt spännande och jag skulle inte vilja säga att spänningen är över. Men årets första språng utomhus är nu tagna! Och jag satt kvar! Det är ju verkligen så lyxigt att vi har banken hemma, den har ju tre kanter så man kan hitta på ganska mycket med det.

Började självklart i att trava upp för kanten och sedan bara lugnt vända och skritta ner för den igen. Började även på den långa och lite lägre kanten så att allt framförallt för mig skulle vara väldigt odramatiskt.

Cindy var väldigt duktig efter en hel vinter utan terränghinder och gjorde det likt den stjärna hon är och bara plumpare lätt upp och droppade helt avspänt ner. Utan bock 😉

Så sedan blev det samma jobb fast med den lite högre kanten och inte heller där några konstigheter. Utan väldigt duktig och avspänd. Så då fick det bli dropp ut i trav innan vi sedan satte ihop det och kunde galoppera både upp och ner utan problem.

Som sista moment innan vi satte ihop det la jag på den lite smalare kanten upp för att kunna rida rakt över ut för den något högre kanten. Inte heller det var några konstigheter och hon gjorde allt väldigt lätt.

Låter kanske som att hon inte skulle göra det annat än plättlätt men jag kan lova att det är alltid spännande att börja hoppa Cindy utomhus igen efter vintern i ett tryggt ridhus.

Vi har ju även björk bommar ute så dom passade jag även på att hoppa då dom var en liten enkel kryss kombination för tillfället. Vilket kändes som perfekt höjd för oss just nu.

Man måste lixom få ut kolsyran lite ur den här svarta faran innan hon kan klassas som något tam. Och alla vet ju att dom första turnéerna efter uppehåll är med livet som insats. Ingen av er har väl glömt när hon hoppade hål i så väl min stövel och min fot förra året bland annat … eller när Cissi fick leda mig hela vägen från parkeringen till framridningen på Nynäshamn förra våren när vi åkte på stilterräng.

Och eftersom det snart vaknas Lasse-träning. Och det utomhus så kände jag att det var lika bra att dra av plåstret några dagar innan.

Avslutade med att sätta ihop en liten bana där vi hoppade upp och ner för de olika kanterna och bara försökte hålla det enkelt och avspänt. Hon får helt klart en guldstjärna förutom att hon absolut hoppade nästintill av sin helt nyskodda sko … hur kan en så liten häst ha så långa bakben? Tur vi har Uffe som kan vara vår räddare i nöden ❤️

Om stormen går över blir det nog absolut en lättare repetition på söndag så vi sen är redo för nästa veckas äventyr!