Äntligen har vi varit ute på terrängbanan för första gången i år. Det blev en tur till Åbys fina bana och coachade av ingen mindre än fantastiska Lasse. Det får man väl ändå säga är det bästa med Corona, att Lasse inte riktigt flänger så mycket som han kan göra så att han därmed kan komma upp träna oss.

Cindy är ju som alltid på sina första turnéer laddad till tänderna och man vet ju att hon är på gång när hon börjar och bitas haha. Och på Åby blir det ju ännu bättre när dom även måste acklimatisera sig med grisar och kor. Kan säga att jag första dagen gick lååååångt ut på terrängbanan innan jag hoppade upp. Haha.

Cindy var ett uns spänd egentligen båda dagarna på framhoppningen men spändheten dag två gick över väldigt snabbt ändå. Dag ett satt den i lite längre men det är det som är så skönt med träning i dagar a två. Hästarna blir ju alltid så mycket bättre dag två typ egentligen oavsett hur bra dom varit dag ett.

Dag ett bjöd på strålande sol och mycket basic övningar. Mycket enkelhinder och bara att komma tillbaka till ridningen och rida i en lite större rytm igen. Cindy behöver ju hoppa ur sig lite innan iallafall hon på ryggen vågar be om lite mer fart och fläkt för att inte ramla av.

Men även om egentligen både hon och jag kändes lite ringrostiga till en början tycker jag att vi kom ur det rätt fort och jag började rida rätt bra terrängridningen. Trots en liten dunst när Cindy spände till och jag då la bort lite ben. Då fick jag lite skäll av Lasse men det gick ju över sen och vi kunde rätt snabbt återförenas som vänner.

Men på det stora hela imponerade hon första dagen och hon känns verkligen så mycket bättre den här säsongen trots då dag ett bara en genomförd träning.

Dag två bjöd på betydligt sämre väder kan man säga och det var lite som att vara i Skåne med småspik som regnade på tvären. Så från att ha ridit i tröja och utan handskar dag ett var det dunjacka och ganska dag två. Älskar kontrasterna i aprilväder.

Dag två bestod till en början av lite framhoppning på banhoppningshinder bara för att se att vi inte ridit ut dom sjumil långa dagen innan utan faktiskt fortfarande hade hästarna ihop och bäriga trots lite högre tempo.

Cindy som precis hade förstått att det var stock och sten som gällde fick ju en smärre chock att det nu var en bom som skulle hoppas så man hade kunnat tro att hon aldrig i hela sitt liv sett en bom men som tur var gick det över rätt fort.

Dock ville filmen bara sträcka sig mer eller mindre över framhoppningen dag två i och med det fruktansvärda regnet och det var ju på ett sätt lite synd för om hon var bra dag ett så var hon så H I M L A bra dag två.

Hon gjorde verkligen sina svåraste övningar någonsin när hon hoppade den 2* coffin med smalhinder in. Hon hoppade hinder i vattnet och hon avslutade sedan med en 100-2* bana plättlätt och felfritt. Så man kan inte få annat än ett stort leende på läpparna och bara njuta av hur bra hon har blivit ❤️

För mig är hon verkligen magi och jag kan inte nog vänta på nästa träning! Och jag hoppas så att Lasse snart kan komma upp igen och drilla oss! Och jag vet ju att vi behöver någon mer träning i kroppen men efter dom har två dagarna är ju tävlingssuget inte ett uns mindre.

Och hade man mot förmodan glömt bort varför man älskar fälttävlan så hinner man ihåg det nu! Utan tvekan. Det finns verkligen inget bättre än att rida terräng.

Så tacksam också över att ha Birgitta med bakom kameran. Vår hovleverantör av bilder! Alltid så kul! Och alltid så fina bilder ❤️

Så trots lite småspik och väldigt blöta dag två så har vi verkligen haft två magiskt roliga dagar hemma hos Filippa och hennes familj på fina Åby. Den banan har verkligen blivit S Å bra! En lyx att få ha en sån banan i Stockholm.

Och sen att få tillbringa dagarna två med en av Sveriges bästa tränare gör ju saken inte det minsta sämre! Och på en av mina drömmars hästar 🖤 kan inte nog längta till nästa träning!