I tisdagskväll styrde vi ut mot Runsten för att öva lite tillsammans med Gola och både Gullis och Cindy fick följa med dagen till ära. Och oj vad pigga dom var! Gullis kunde knappt hålla sig i skinnet och Cindy var helt klart tvungen att dubbelkolla om jag verkligen var beredd.

Kvällen bjöd verkligen på allt man kan önska – strålande sol, glada hästar och terränghinder. Något mer behövs knappt i livet kan man känna.

Gullis har ju som ni alla vet haft sitt strul med hovarna så just nu övar vi bara på väldigt lätta saker och ska få tillbaka glädjen i det han egentligen har älskat mest bortsett från mys, mat och godis då.

Så han fick vara lite förhäst åt Bella 4år och sen bara lattja runt vilket han gjorde med lätthet och glädje. Vilket såklart gör mig helt varm inombords.

Minns verkligen inte när Gullis bockade såhär mycket som han gjorde i tisdags. Han är ju dock som alltid en gentleman så man kan ju låta honom bocka hur mycket han vill för han skulle ju aldrig någonsin tappa en någonstans på vägen.

Cindy däremot är ju inte alltid lika ödmjuk i sina bockar utan hon skulle lätt kunna tappa en någonstans på vägen så henne får man passa ett uns mer och lite snällt säga tack men nej tack.

Jag fick ju en känsla av att hon har var lite lite matt i kroppen så hon har fått ha lite lugnare i träningen nu några dagar vilket absolut kändes … Så hon var inte riktigt lika bra som för Lasse men när hon väl släppte lite bock och spänning så jag kom lite mer till ridning så blev hon absolut fin sen. Problemet är ju att jag måste våga rida henne med ben men när jag får känslan att hon vill klä av mig så blir jag lite försiktig med just den detaljen ibland.

Men som sagt väldigt bra kväll för Cindy, det var även första gången hon var med på Runsten faktiskt så det var kul. Hon kan ju lätt vara lite mer spänd på något nytt ställe men hon skötte sig verkligen strålande.

I allt rund omkring så känner man verkligen att hon faktiskt tro det eller ej både blivit lite äldre och mer världsvan. Nu stod hon verkligen som ett ljus när vi gjorde ordning henne och kunde ha både henne och Gullis utanför lastbilen utan att det var som att ha en humla i en plastpåse. Så snart får hon nog på den fronten iallafall klassas som lika snäll som Liten iallafall. Lika snäll som Gullis har alla svårt att nå upp till ❤️

Så galet mysig kväll med människor och hästar som man älskar. Och sommaren är verkligen mer än välkommen nu! Och om man fick önska sig ett uns så gärna en liten tävling snart också. Sakta men säkert börjar vi känna oss ganska bra förberedda faktiskt. Tur iallafall att det om 1,5 vecka iallafall vankas terrängträning igen och då för ingen mindre än Lasse. Hur kul?!