Nu har det gått sådär galet lång tid igen. En sisådär lite mer än en månad sen sist. Och vad har vi hittat på under tiden då? Jo men vi har ju både hunnit med att debutera 2*-klass på Cindy, ridit en internationell tävling och avslutat säsongen för alla hästarna.

I september styrde vi ju till Åby med tre hästar och jag måste säga att oj vilken tävling vi gjorde där!

Alla tre hästarna bjöd på fina dressyrer och låg väldigt bra med efter första momentet. Och både Liten och Gullis toppade ju det med varsin felfri hoppning så dom låg tvåa i respektive klass inför söndagens terräng. Cindy fick tyvärr en bom i protokollet men hoppade verkligen så fint! Så hon låg ett uns längre ner i listan och precis utanför placering inför terrängen men jag var ändå väldigt nöjd med henne i hennes 2* debut!

Söndagsmorgonen bjöd sedan på den 2* terrängen och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös! Minns fasen knappt när jag red en hel 2* terräng sist och nu skulle jag ju dessutom debutera med Cindy. Även om vi känner oss så hemma just på Åby så en bättre debut än det här kunde hon absolut inte få!

Och som hon debuterade! Även om jag absolut fick rida hela banan så var hon så med mig och kämpade så tillsammans med mig. Så när vi dryga 5 min senare gick i mål så gjorde vi det felfritt och dessutom på tiden! H E L T U N D E R B A R T !

Då vi dessutom var ett av få ekipage som var dubbelt felfria i terrängen så sköt vi som en raket genom resultatlistan och landade på en 2:a placering i vår debut! Nog för att jag vet att jag sitter på en S Å fin häst men det här är mer än vad jag har vågat drömma om när jag satte upp mina mål för 2020 för hästarna.

Nästa häst ut i terrängen var Gullis och han löste 100-banan på ett så fint sätt! Han lekte runt den tillsammans med mig och tyvärr blev han lite snabb på slutet, jag låg efter dom första minuterna, så vi fick några tidsfel med oss i mål efter raketbränslet dom sista 4 hindren. Surt sa röven när det kostade oss seger men otroligt glad att få sluta även två på honom och dessutom i hans säsongsavslutning.

Sist ut för denna tävling var Liten och jag var extremt sugen på en till placering som ni säkert förstår efter inledningen på dagen. Och hon gjorde verkligen terräng så bra hon också, tyvärr blev det en liten miss in i första vattnet där hon blev lite tittig på vattenkanten och inte riktigt hann uppfatta uppgiften med stocken i vattnet så tyvärr ett stopp. Men efter en liten volt löste hon det hur enkelt som helst och kändes som en miljon resten av banan. Så trots 20 straff med oss i mål och därmed såklart inget pris (som hade varit seger annars, sa den sura räven 😉) så är jag otroligt nöjd med hur hon har kommit tillbaka efter vilan och hur hon känns att rida!

Detta fick som sagt bli säsongsavslutning för Gullis medan brudarna en månad senare fick åka ner till Gärds och gå en internationell tävling! Det som var mitt drömmål i år gick nu i uppfyllelse!

Cindy fick gå en 2*-klass och Liten fick gå en 1* intro.

Cindy inledde med en fin men något natt dressyr, men hon får ändå absolut godkänt i debuten med frack, 66,023% och en 12 plats efter dressyren. Klart hon har skämt bort mig absolut hela säsongen med att ligga sämst 3:a men det känns ändå bra att vara så nära topp 10 i debuten bland dom internationella ekipagen, även om det absolut var mycket svenskar med så var det ju även några tyska och svenska OS ryttare med även om dom såklart inte har sina bästa hästar men ja ni fattar! Gör vi den här prestationen lite matta så känns det verkligen bra med en vinter av träning nu för att komma ut enormt starka till nästa säsong!

Litens dressyr var en klass för sig … hon var allt annat än matt kan man säga och bjöd på diverse extranummer som förståligt nog inte helt uppskattades av domarna även om kommentaren var väldigt glad och positiv häst. I det läget hade man önskat att det var mamma som var domare för en sisådär 20 år sen när hon sa till mig efter en döda svanen uppvisning på en d-ponny – Anna! Jag förstår inte varför du inte vann? Din häst var ju gladast av alla på hela tävlingsplatsen! Jag förstår inte hur Josse kunde vinna hennes häst var sur hela tävling och sprang med huvudet mellan frambenen.

Ja jo vad ska man säga… det är ju lite av poängen i dressyr att dom ska springa med huvudet mellan frambenen och inte vara lyckliga döende svanar ….

Tyvärr red jag Cindys sämsta hoppning någonsin. Några tror säkert att jag var nervös men det skulle jag inte säga att jag var. Att få sitta på två hopphästar som Cindy och Liten är ju egentligen lite av en dröm för självförtroendet. Men däremot så har jag fått sån enorm galopp i min lilla häst att tre distanser blev åt helvete för trånga! Det är ju allt annat än Cindys fel! Utan det var mitt fel rakt igenom för Cindy hoppade jätte fint!

Jag drog dessutom med mig en bom på ett enkelhinder och det är det som stör mig mat av allt, enkelhinder ska man inte riva!

Så vi du fick tyvärr då hela 4 ner, 16 fel. En katastrof skulle man milt kunna uttrycka det som. Och allt berodde på att jag red i den största galopp ni kan tänka er … även här känner jag att det ska bli skönt med vinterträning och öva upp min känsla lite för det är ju uppenbart en bristvara … men som sagt hoppningen hon bjöd på var S Å fin, det är bara ett uns svårt när hon på ryggen placerar bommarna i pannan på det stackars djuret …

Liten hämtade upp sin cirkusuppvisning och levererade ännu en felfri banhoppning. Hon har därmed varit 100% felfri denna säsong i hoppningen så det känns ju otroligt bra! Även om jag i förlängningen vill rida i ett jämna tempo med lite mer flyt så gör hon det ju lekande lätt. Vår vinterträning blir att vara jämna mellan hand och skänkel i ett jämnt tempo för en ännu bättre kvalité i hoppningen.

Sist ut för denna säsong för söndagens terräng där Liten var först ut och som hon gjorde det!!

Jag måste nog ändå säga att hon bjöd på sin livs terrängrunda. Jag kunde rida precis enligt plan hela vägen runt och det kändes verkligen lekande lätt och hon kändes så otroligt ridbar! Hon gick plättlätt i mål inom tiden och säsongsavslutade därmed genom att gå i mål på sina om än jävligt låga 40,4 dressyrstraff, ta ännu ett M45 kval och därmed nu kvalad och det känns dessutom som om hon är rätt redo för 2*-klass igen.

Det här är ju en säsong jag bara kunnat drömma om på henne, för 11 månader sedan stod hon på 3 ben full med smärtlindring och framtiden var otroligt oviss. Nu avslutar hon med en internationell tävling, varit 100% felfri i banhoppningen, ett stopp i terrängen, två placeringar på fyra starter och känns som en miljon! Tusen tack alla i vårt team som verkligen har gjort detta tillsammans utan alla er hade det här aldrig gått!

Sist ut för den här säsongen var Cindy som nu skulle starta i mitt drömmål den här säsongen. Nämligen en internationell 2*-klass. Och hon gör mig som alltid aldrig besviken. Hon var ett uns tryckigare denna runda än de tidigare rundorna i år. Men jag tror lite beror på att jag även åkte av Cindy rätt rejält måndagen innan vi styrde ner till Skåne så uppladdningen inför denna start blev lite försiktig och självklart ska man rida Cindy försiktigt men man ska inte vara rädd eller vad jag ska säga. Och nej jag är inte rädd när jag rider henne, absolut inte. Men ni vet när man blir försiktig i det avseendet att man inte vill ramla av så kan det i sin tur skapa lite av en spänning som gör att man ramlar av i stället för att rida lite mer förutsättningslöst. Och Cindy är ju extremt könslig så jag tror bara att jag satt lite ovanpå henne istället för med henne denna runda eller vad jag ska säga som gjorde att hon då hoppade lite spänt.

Men som alltid så känns det sådär extremt lätt på något sätt när man rider henne och det känns som om det finns hur mycket kapacitet som helst att hämta i henne.

Hon gjorde en så bra runda, tyvärr lite snöpligt på slutet så blev hon lite spänd på en stock precis innan andra vattnet och kröp då lite bakom min skänkel så då fick vi ett stopp ut i det vattnet men vi gjorde bara om och gjorde rätt och sen lekte hon i mål utan konstigheter. Och lekte gjorde hon verkligen på banans alla kombinationer och förutom de tre första lite tryckiga sprången och språnget på stocken så kändes hon som en miljon runt banan och som att vi verkligen är här för att stanna, utvecklas och slåss om placeringar i förlängningen. Av banans 21 hinder och 28 språng så är det ju absolut okej att vara lite spänd på 4 språng.

Extremt nöjd över Cindys säsong! Hon har kommit hem med 4 priser av 5 möjliga, gått 4 M45 tävlingar av 5 möjliga och har ett stopp i terrängen som notering. Den här säsongen har verkligen varit allt jag kunnat drömma om och jag känner mig otroligt lyckligt lottad över min extremt fina häst!

Nu är hon kollad hemma av Axel och fått grön stämpel i rumpan vilket känns otroligt bra efter hennes svåraste säsong någonsin men självklart får hon ändå en tre veckor vintervila här innan vi drar igång med vinterträning även för henne. och tre veckor går ju dessutom fort så om bara dryga veckan är vi igång i träning igen.

Ännu en gång verkligen tusen tack alla runt mig som gör detta möjligt! Tack mina tränare som hjälpt mig att utvecklas enormt i år. Tack Sjöbacka för att ni alltid tar hand om hästarna på absolut bästa sätt och ser till att dom lever sina dagar som dom förtjänar! Tack Kalle som sko med räcerskor så vi har varit sjukt snabba hela säsongen. Och för er som undrar ironiskt nog gick min klocka sönder lagom till Gärds och jag red med Stinas klocka där och då gick det ju bra att rida på tiden 😉 så om min klocka inte går att återuppliva så lovar jag att det blir en ny klocka till nästa säsong 😉

Och sen självklart ett enormt tack till mamma, Cissi och Robban som åker land och rike runt med mig och hästarna och ser till att både dom och jag alltid kan prestera vårt yttersta.

Utan alla er hade det aldrig funnits ett oss! Så nu ska alla ni få vila lite från tävling och cirkusliv så att jag hoppas att ni står ut med oss även nästa säsong! ❤️