När den springer med öronen rakt ut, försöker bita sig själv i framknäna och låter som ett tröskverk …

Vi har ju haft lite träningspaus från Rebecca och Pelle nu och drygt en månad har vi klarat oss helt själva. Det går ju alldeles utmärkt det också, men det går ju såklart strålande bra när jag har dom två i ryggen. Men med bra hemläxor, jul och nyår så tycker jag ändå att vi har skött oss fint.

Det är ju framförallt Liten som fått kämpa på lite extra nu under december just för att få till nya ridningen och formen på henne. Och jag hade en liten avstämning med Rebecca förra veckan där jag var så nöjd och berättade för henne att det verkligen kändes som att Liten börjat hitta rätt och att jag både har en bättre form och takt i traven.

Även Christin som såg oss i ridhuset här innan nyår sa att hon såg så himla ridbar ut. Så det har ju verkligen varit en fröjd att utveckla henne och det känns som sagt verkligen som om halsen är längre, hon söker sig framåt neråt med stöd när jag längre ut tygeln lite och takten känns jätte mycket bättre även om jag hela tiden måste stämma av den såklart så att hon inte faller iväg.

Men underbart är kort känner man … vi hade våra glansdagar där precis just runt jul och nyår. Nu har detta övergått till någon form av satfläskpigg häst som lägger öronen rakt ut åt sidan, jag tror hon fejkar någon form av avspänning så att jag också tror att jag kan få sitta och njuta lite. Men ack icke då! Hon springer nu och kastar upp sina framben, försöker emellanåt bita sig själv i knäna, springer och gör grisljud och bockar så fort hon får chansen …

Skönt att vi kommit in i den fasen nu när träningarna närmar sig och man tänkte att man skulle få visa upp att man slitit på allt vad man kan med sin hemläxa men icke då för jag är tveksam att varken Rebecca eller Pelle är värst imponerad av oss just nu … haha men vad vore ridning om det inte var spännande, utmanande och utvecklande varje dag. Men tur kan man känna att säsongen dröjer lite för just nu är vi lite för pigga för vårt eget bästa för att iallafall kunna följa ett program utan kür.

En som iallafall var snäll igår var Cindy även om det svåraste för gårdagen var sig att ta sig ett varv runt fyrkanten … hon var först övertygad om att det var en katt bakom sargen vid flaggan och sedan såg inte hörnet med hinderstöd ut precis som det brukar för det låg faktiskt några galoppbommar där också … så ja ni förstår ju kortslutningen i den lilla hjärnan …

Men när hon insett att vi var hemma och att det varken var katter eller sattyg i ridhuset så var hon väldigt fin! Passade även på att ta några små språng för att se om hon tänkte bocka av mig men icke då! Kan man eventuellt tro att hon nu med sina 8 år börjar bli vuxen? Jag vågar såklart inte chansa så jag tar fortfarande mantag första sprången …

Apropå man så fick hon ny frisyr igår. Kände att den gamla frisyren började matcha hennes päls vid öronen, det vill säga lång så nu fick den bli ett uns kortare.

Klippte även alla hästarnas svansar och så ska jag ta tag i Liten och Gullis frisyrer sen. Inte för att dom är så himla ovårdade men ja ni vet, ni känner mig. Jag tycker om ordning och reda i den mån det går.

Måste sen ta tag i kronränderna för det ser ut som om någon har glömt bort mina hästar i en mörk grotta i skogen och sen aldrig hittat dom igen … så det är helt klart saker som står på to do listen.

Alltid skönt att ha välfixade hästar inte sant?