Då var vi igång.

Årets två första träningsdagar för Lasse är nu över och vad ska man säga om hästarna?! O J ! Wow! Vad fina dom är! Red samma upplägg som sist så Liten på lördagen och Cindy på söndagen. Jag kan ju inte på mitt körkort köra två hästar i släpet så därav får dom dela upp sig ibland även om jag just denna helg faktiskt hade bland det bästa av sällskap man kan ha så i teorin hade jag kunnat rida två hästar men det visste jag faktiskt inte förrän typ bara några dagar innan att jag skulle få ha så bra sällskap ❤️

Och även om jag såklart inte hade tackat nej till att rida dubbelpass på hästarna så har den här helgen varit så bra! Hästarna och träningen magisk helt enkelt!

Som Lasse sa – trots att din hästar egentligen är väldigt olika att rida så har du dom så bra och i ”one gear” båda två. Dom är lätta att reglera och hoppar med stort förtroende.

Så jag bara bugar och bockar till alla som hjälper mig och hästarna att utvecklas! Det är så himla kul och det känns som att det händer massor just nu! Båda hästarna känns väldigt välridna och dom tar mig till hinder på ett väldigt enkelt sätt och just nu försöker jag även själv att tänka väldigt mycket på min egen position för att den ska bli ännu starkare och bättre så att inte jag är den svagaste länken bland oss.

Och för er som tycker jag är elak som skriver båda hästarna när jag faktiskt har tre i träning så kan jag hälsa att Gullis känns även han väldigt fin men vi jobbar på hemma just nu och brudarna har helt enkelt fått kliva fram och ta ett större kliv mot större utmaningar som planen är ska komma 2021. Så han är verkligen inte bortglömd på något sätt han har bara fått lämna lite plats på just dom externa träningar för dom två vildvittrorna.

Lördagen bjuder som alltid på mycket markarbete, travhoppning, styrka, serier och variation i galoppen. Liten känns väldigt bra som sagt just nu, kanske lite lite kort i halsen på galoppbommarna om man får vara petig det det jobbet vi gör till vardags med att stärka hennes form med en längre hals och silhuett. Helt klart ett lite svårt jobb då jag ibland hamnar med lite långa tyglar och då längre hals i den bästa av världar men när jag kortar tygeln så blir per automatik halsen lite kortare. Ja det kanske hänger ihop absolut men jag skulle vilja ha kvar nosen lite längre ut även om hon kommer upp och ihop lite om ni förstår vad jag menar.

Men som sagt väldigt nöjd med henne, hon känns otroligt reglerbar, jag har en naturligt stor utan att vara stressad grundgalopp. Jag vet inte om ni minns men ett tag var hon lite så kort i rocken, eller ja alla mina hästar var det. Så snarare att jag var lite kort i rocken och då blev alla distanser oavsett hur korta som var långa och jag ville helst rida ett till oavsett och alltid.

Nu har jag snarare så mycket grundgalopp i mina hästar att jag får sitta upp lite och säga ptroo för att inte få alldeles för kort så det känns ju verkligen som ett angenämt problem. Hellre kunna sitta lite lugnt i båten och smala kraft till ett starkt avstamp än att jaga ett avstånd som en idiot och inte ha någon kraft kvar alls att komma upp i luften på.

Så en super rolig lördag helt enkelt och frågar ni mig får Liten betyget klass etta! Inte helt opartisk i den bedömningen kanske men som sagt galet fin! Mycket bra övningar för henne och jag kommer hem med en häst som är ännu bättre 1,5 timme senare än när vi åkte dit. Kan inte bli så mycket bättre!

På söndagen var det som sagt dags för Cindy att bekänna färg. Robban hade ju lovat henne en låda morötter om hon skulle råka tappa mig. Nog inte för att Robban vill att jag ska slå mig hoppas jag … utan mer för själva underhållningsfaktorn. Robban är ju för övrigt en av Cindys favoritpersoner så hon började träningen med att inte riktigt kunna stå vid pallen och sedan vara drygt 10 cm högre än vanligt när jag hoppade upp så måste erkänna att jag kände mig en gnutta orolig till en början. Hon var varken blind eller döv heller trots vadderad luva så då vet man aldrig riktigt vad som händer med Cindy. Hon skakade även lite oroväckande på huvudet när vi värmde upp på tre galoppbommar.

Jag höll sen ett uns i handbromsen precis när vi började hoppa fram bara för att vara på den säkra sidan men Lasse påminde mig snällt om att hästar hoppar bättre när man inte håller i just den där handbromsen så jag lättade ur ganska fort och Cindy kom faktiskt till avspänning väldigt fort sen och även om man kände att hon hade lite myror i brallan och blev lite het ibland så känner man ganska tydligt när hon tänker sluta bocka även om det ibland såklart kan råka komma en oplanerad bock bara för att.

Vi fortsatte med lite samma tema som på lördagen så det blev lite travhoppning, en liten studs och relaterade avstånd och lite så byta galopp över en bock. Cindy känns som sagt även hon galet reglerbar, jag har en jätte stor grundgalopp i henne. Hon har ett jätte register som ni kommer se på filmen för som som orkar kolla på den. Ligger verkligen helt mellan röven och skogen men jag ber henne bara att gå av stort och hon gör det med lätthet och är ändå tillbaka och ihop ganska snabbt efter. Sen kanske man inte hade önskat den ridningen av mig om det stod en maxad trekombination bakom. Men då hade jag nog rent överlevnadsmässigt tagit ett annat beslut också.

Men det är en otrolig känsla att känna att hon känns helt obegränsad och hon gör allt för mig. Hon hoppar med stort förtroende och vet att hon kan. Och vet att vi kan. Det är en ynnest att få rida en så här fantastisk häst även om det har tagit sin lilla tid. Men det är värt allt slit i världen.

Lite jätte position på mig väl? Alla ni som minns mina hemska underskänklar. Får jobba på dom absolut varje dag.

Vi avslutade sedan träningen med att sätta ihop allt till en liten bana och ja Cindy fortsatte att briljera och man kan bara konstatera att hon gör skäl för namnet SuperCindy.

Och för er som orkat kolla på filmerna så dokumenterade Robban faktiskt allt vi gjorde och förutom att jag klippt bort några gånger på galoppbommar på Cindy så är alla övningarna med på båda hästarna. Så jag har faktiskt inte bara tagit med dom bra bitarna för att visa hur bra vi var utan vi var faktiskt så här bra i helgen jag och hästarna. Kanske lite osvenskt att säga att man är bra men om man själv inte tror på sig själv – hur ska då någon annan kunna tro på en? Och jag är faktiskt galet nöjd med den här helgen! Både med mig och med hästarna. Även om jag absolut har några förbättringsområden som jag ska jobba på en månad framåt nu tills nästa avstämning med Lasse!

Sista banan kom inte med på fösta filmen för vi blev tvungna att göra ett litet snabbt mobil byte. Så här kommer nu sista rundan för helgen och Cindy avslutar absolut med flaggan i topp!

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s