Då var vi redan inne i mars.

H U R kan tiden gå så snabbt? Både så härligt för det kan betyda av vi snart snart snart ska få säsongsdebutera självklart är läget extremt ovisst just nu för så väl hästar som människor så vi fortsätter träna på i bra takt och avvaktar lite hur allt ter sig med omvärlden. Men lika härligt som det är, lika stressat är det ju för snart är det ju upp till bevis för vår vinterträning. Och ni vet ju hur jag är. Jag känner mig aldrig färdig oavsett hur väl förberedd jag är. Jag har gärna både hängslen och livrem nu för tiden för att verkligen kunna göra mina hästar rättvisa.

Men vi har hunnit med ett gäng träningar sen sist där båda brudarna har gått två dagar för Lasse vilket dom gjorde väldigt bra! Dom känns riktigt fina och så länge jag håller fokus så känns allt väldigt lätt.

Mitt svåra just nu är att jag lätt kommer ur rytmen lite om jag får vänta en stund. Ofta precis i slutet på träningen när man kanske ska hoppa banan eller övningen sist och då lite högre. Har jag då stått still ett tag (läs skrittat runt) och sen ska starta upp igen så tappar jag lätt mitt koncept och typ måste ta en bom med pannan innan jag hittar tillbaka till min bra ridning igen … så det är verkligen något jag måste jobba med mentalt. För det kan ju lätt hända även på tävling att man är klar med sin framhoppning och så råkar någon ramla av, man måste snabbt lägga in en paus för att sladda banan eller vad som helst och då måste jag kunna stanna i bubblan och bara rida precis som innan men det är helt klart min svagaste länk just nu om man ser till mig som ryttare.

Även om det såklart rent ridtekniskt också finns massor att öva på och bli bättre på. Men om jag även lite osvenskt ska ge mig själv ett uns av beröm så har jag utvecklats väldigt mycket i min ridning på det här senaste året så grundridningen håller väldigt mycket högre kvalité av mig nu än innan. Så den mentala biten släpar lite och måste jobba ikapp.

Men dagarna för Lasse var som sagt galet roliga och hästarna super fina! Och det som var skönt var att jag kunde hålla kvar den ridningen till Stefan-träningen som var i veckan sen. Då var det bara Cindy just den träningen men ikväll blir det båda brudarna igen under Stefans vakande öga.

Stefan-träningen var riktigt nyttig och Cindy kändes väldigt fin även denna träning. Hon känns lätt från backen, lätt att reglera och mjuk i kroppen. Jag ska bara tänka på egentligen på båda hästarna att ha med mig galoppen hela tiden utan att stressa hästarna utan ha en bra grundgalopp och bara kunna låta hindren komma till mig. Men Stefan var nöjd med utvecklingen och tyckte att hon var mycket bättre än träningen innan vilket jag bara kan hålla med om! För förra träningen var vi faktiskt inte vårt absolut bästa.

Gullis då? Han har briljerat för Pelle måste jag säga. Han har gjort en S Å bra träning där han kämpade på helt otroligt fint, vi lekte lite med en stor sax, arbetspiruetter, serier faktiskt ner till vartannat. Och sedan lekte vi lite med traven och takten i den.

Han känns verkligen också så fin och det är så kul! Han känns pigg och glad och väldigt stark i kroppen så det är jätte kul! Och Pelle var nog faktiskt både ett uns överraskad hur fin han var och väldigt nöjd med honom. Tyvärr så är detta ju enbart tomt skryt för såklart finns inget på film, bristen på lite filmer i år beror helt enkelt på att mamma inledde 2021 med att på nyårsnatten trampa i ett potthål på vägen på landet i mörkret och bröt helt enkelt foten. Så hon opererades den 1:a januari och blev precis av med gips och kryckor så jag hoppas att hon snart är tillbaka i stallet igen. Inte bara för filmerna såklart utan för allt runt omkring det är just aldrig kul med en bruten fot oavsett vad.

Så vi kämpar helt enkelt på i det tysta jag och alla hästarna och nu när plusgraderna har kommit och så även ett uns av vårkänslor, tinade grusvägar och alla tre hästarna har fått komma ut och galoppjobbat både i backen och på golfbanan så känner man helt klart ett lite lite sig efter de där vita ridbyxorna. Och framförallt så längtar vi hur mycket som helst efter att få hoppa terräng igen!

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s