Du var 5 år. Jag var 14. Du noterade nog inte mig speciellt mycket. Men jag blev blixt förälskad så fort jag såg dig. Att jag sedan 21 år senare skulle få ge dig det liv jag alltid drömt om att få ge dig men som man typ bara tror händer på film känns helt fantastiskt samtidigt som det sliter min kropp i minst tusen bitar. Jag var inte klar. Men det var du. 💔

För den 11 mars 2021 efter en pigg morgon med utsläpp i hagen, bus med kompisarna i snöstormen så la du dig bara ner strax innan intag vid 15 tiden och somnade. Det absolut finaste och mest värdiga som någonsin kunde hända men också det som gör att mitt hjärta brister och att tårarna aldrig tar slut.

Att få rida dig mellan du var 5-8 år och så att jag hann lära mig lite om ljusets hastighet för att sedan få ta över dig på heltid för resten av livet har varit det absolut bästa som har hänt mig. Även om jag någon gång på vägen lovade Gola att aldrig gråta för jag hade faktiskt valt häst helt själv och då precis som jag väljer hästar nu valde jag med hjärtat och på hur bedårande söt du var. Det kan tyckas som två helt vansinniga kriterier men hittills har dom inte gjort mig besvikna. Även om jag absolut gråtit någon gång.

Du har lärt mig så mycket inte minst om fart… Du har lärt mig att vissa hästar inte går att tämja. Du har lärt mig så mycket om bocksprång och om att byta riktning både tillsammans och åt varsitt håll. Du har lärt mig och nog alla runt dig om hur man lyder order. Du har alltid fått precis som du ville och du fick alltid alla att göra precis som du ville. Ville du gå ut fick du gå ut. Ville du gå in fick du gå in. Ville du springa i räcerfart sprang du i räcerfart, notera här att det står inte – fick du springa i … Ville du bocka i dressyrprogrammen så bockade du i dressyrprogrammen. Och så har livet fortsatt.

Vi kompromissade dock på vissa saker även om du absolut en gång jagade mig hemma på stallplan när jag försökte spola dig med slangen så gick det faktiskt till slut, dock efter många år, att blöta ner dig riskfritt och utan att spränga en uppbindning, ha sönder en grimma eller komma lös…

Och trots att det blivit några tårar på vägen så har dessa 21 år ändå uteslutande handlat om lycka. Om min första alldeles egna häst. Om min första fälttävlan. Om min första skåneresa. Om att jag idag är den jag är.

Absolut det Ä R jätte långt hem från Gärds när man blivit utesluten på sista hindret i banhoppningen. Det Ä R inte jätte skönt att gränsla inhoppet i en coffin i Örebro.

Men oj så mycket vinster och placeringar du har givit mig däremellan. Så många roliga träningar. Så många möten med människor längst vägen. Så mycket knäpphet. Och framförallt S Å M Y C K E T K Ä R L E K ❤️

Tack för precis allt du har gjort för mig. Tack för att jag fick ha dig som bästa vän. Och tack för allt du har lärt mig. Jag minns knappt ett liv utan dig och att det nu ska bli en framtid utan dig känns bara så overkligt. Även om du fick det slut jag alltid har önskat dig, kommer jag nog aldrig att vänja mig vid ett liv utan dig. Du fattas mig så mycket ❤️💔

❤️ Jag älskar dig ❤️