Veckan efter årets första fälttävlan har bjudit på en mängd av varierande träning och aktiviteter. Brudarna har fått tagit det lite lugnare denna vecka efter att ha tränat på ganska ordentligt inför Hermanstorp och även om Cindy inte gick terrängen så har planen med lugn och ro ändå stått fast då träningen innan har varit lika intensiv oavsett vad utgången på tävlingen blev.

Emeli var dessutom otroligt snäll och bokade in dom för en koll hos Camilla Larson som är equiterapeut hos Mälaren och båda fick kärlek av hennes fingerar och laser, Liten fick även lite nålar och vi fick bra tips och råd om massage och stretch. Så två dagar lugn och ro sen var dom redo att trappa upp träningen igen och ladda upp för nästa stora mål.

Gullis har då fått vara den som tränat på i veckan och han började måndagen med träning för Pelle där han var hot, hot, HOT.

Han var väldigt duktig på galoppjobb, byten, arbetspiruetter, skolor etc. Men att trava … ja nej det var typ totalt omöjligt. Han som har travat riktigt bra ett tag och jag skulle nog ändå vilja säga att jag har hittat en till växel i traven men den hade han helt glömt bort till denna träning. Men det vore synd att klaga på att han är taggad och het, han blir bara så sjukt känslig så för mig är det verkligen så galet svårt att rida. Men det är väl så man utvecklas?

Men som alltid väldigt bra träning och vi har massor att jobba på för att bli bättre på allt vi gör. Han ska få gå en lättare start den 6:e juni är planen så det ska bli kul och se vad han säger om det!

Vi har sen varvat uteritter med galoppjobb och trim i ridhus med bommar och jogg. Och även vila och skrittmaskin. En ganska typisk vecka med andra ord och jag försöker hålla träningen så varierad som möjligt.

Galoppjobbet gjorde Gullis snabbare än innan utan att jag inte på något sätt red fort utan han har nog bara fått lite mer ork och styrka under våren. Så det är härligt och ett enkelt kvitto på träningen.

Brudarna har ju som sagt mest joggat, skrittat och vilat denna vecka. Absoluta veckan med en söndag och enklare bomjobb vilket båda gjorde väldigt bra så det känns kul och vi känner oss laddade för två fullspäckade veckor med bra hjälp runt oss för att vara så förberedda som möjligt. Även om allt sen väl kan hända när man står där på ruinens brant. Men med bra förutsättningar och trygg känsla så känns det inte riktigt lika bajs i brallan nervöst när det väl är dags.

Lyssnat på lite poddar och kollat lite vloggar. Ja, jag gillar hästar sjukt mycket och kan lyssna och titta på det i mängder. Oavsett om det är proffs eller amatörer så tycker jag att man kan inspireras lite här och där av allt möjligt.

Men … något som sas i en podd var i stil med – att mitt barn fick välja att träna eller tävla för vi har inte råd med båda och den valde att tävla så nu tränar vi inte något mer.

Jag har verkligen ALL respekt för den ekonomiska biten, tro mig! Jag sliter allt jag kan för att till syvens och sist lägga all mina resurser i form av så väl energi som ekonomi och tid för att göra det jag älskar mest och som jag är så sugen på att bli riktigt bra på. Så jag förstår verkligen att man ibland måste välja bort saker för det gör jag också! Hela tiden, i stort och smått.

Och sedan såg jag i en vlogg i stil med – vi ska inte köra slut på hästarna nu bara för att tävlingarna har öppnat så vi tränar inte för tränare längre utan nu tävlar vi. Träna fick man göra förut nu får vi vara klara med och det är tävling som gäller.

Och det är väl just det som skrämmer mig, självklart ska vi inte köra slut på våra hästar! Absolut inte! Men jag är inte säker på att lösningen sitter i att inte träna? Jag skulle nog ändå säga att det sitter i att träna rätt?! Och att faktiskt ha en tränare som är delaktig i ens plan för att ha ett bra upplägg för att ge så väl sig själv som sina hästar de bästa av förutsättningar.

Lite som jag har tagit upp tidigare hur man hör alla som har motivationsbrist bara för att man inte får tävla. Det känns också så långt bort för mig. Vi, glada amatörer, gör väl ändå det här för kärleken till hästarna? Hur kan då en tävling som blir av eller inte vara hela drivkraften? Har man inte missat något väsentligt då?

Jag är som sagt oerhört tacksam för teamet runt mig, alla kloka människor och den hjälpen jag har och jag ser så mycket fram emot två fullspäckade veckor fyllda med massor av häst!