Bacill, internationell tävling, vinst, ny sadel?

Massor har hänt sen tävlingen i Hermanstorp, vi har hunnit med ytterligare en tävling för brudarna på Strömsholm och även Gullis har hunnit ut och säsongsdebuterat.

Om vi spolar tillbaka tiden till drygt två veckor innan Strömsholm så fick jag mystiskt ett litet sår i mitt vänstra öra. Ett litet sådant. Inte så värst anmärkningsvärt mer än att det gjorde lite ont. Men ju mer dagarna gick så växte en något olustig känsla att det kanske inte var så bra ändå och vips så hade någonting mer eller mindre ätit upp mig inifrån…

Så från ett litet sår i örat var nu mer eller mindre hela käken uppäten en vecka senare och det blev en tur till sjukhuset. En rejäl dos antibiotika 3 gånger om dagen i 10 dagar och doktorn sa det här kommer göra dig frisk! Mitt i denna veva då också tävlingen på Strömsholm! Perfekt planerat när man ser ut som något inte bara barn blir rädda för utan i princip alla man möter … enda fördelen med publikfritt = ett uns mindre antal folk att möta.

Absolut mitt fejs blev bättre av antibiotikan och det ser inte längre ut som att jag kommer direkt från Tjernobyl så det är ändå positivt mer än några ärr kvar fortfarande. Öronen (notera plural) mår inte alls bra och vi börjar nu närma oss något av en never ending story …

Jag är nu inne på mitt fjärde sjukhusbesök, min tredje medicin och hamsterhjulet bara snurrar vidare. Nu peppar peppar efter sista medicinen som jag nu behandlar med känns det faktiskt som om jag ser lite, lite ljus i tunneln men blir sjukhus igen nästa vecka och vad det lät som även utfasning av medicin och nedtrappning så det här kommer inte vara gjort i en handvändning om en säger … så status på mig är kanske inte på topp men hästarna känns över lag rätt fina!

Jag tycker att Liten gjorde en väldigt fin tävling i Strömsholm som absolut är något av det största hon har gjort. Banan hade stora fina hinder och väldigt välbyggda och utmanande och utbildande frågor för hästarna. Det är bara att ta hatten av för Staffan Lidbäck som byggt den väldigt fina banan. 

Jag är även otroligt tacksam att få Lasse på plats hela tävlingen och som hjälpte mig med allt från bangång till framhoppning i så väl banhoppningen som terrängen och även oerhört glad att få ha med Rebecca på FaceTime på framridningen till dressyren för att denna tävling skulle bli så bra som möjligt.

Båda hästarna gjorde väldigt fina dressyrer där Cindy belönades med 67,6% och Liten med 66,3% vilket la dom på en 8:e och en 10:e placering av 31 starter efter dressyren. Vilket jag absolut är nöjd med såhär första internationella för året. Topp 10 vill man ju alltid vara så att säga 🙂

Cindy gjorde en väldigt stabil ritt som belönades med 68% av Ulf Wilken, de ni! Och av Anne Persson blev det Cindys första 8,5 p för hennes skritt. Himla kul!

Liten höll sig väldigt bra på mattan och kunde hålla sig ifrån cirkuskonster och när hon gör det är hon riktigt bra! Sen såklart vill man på sikt våga rida lite mer på henne när hon håller sig i skinnet men balansgången är mer än hårfin så just nu känns det väldigt bra att hon är ridbar och håller sig till programmet. Hon är ju en häst som egentligen behöver tävla rätt mycket dressyr för att hon inte ska tycka att det är sådär oerhört kul som bara hon tycker det är att tävla men hon blir bättre och bättre i allt hon tar sig för så det känns verkligen super kul!

Hoppningen började sen tyvärr med ett platt fall för Cindy, hon hoppade fram väldigt bra och kändes väldigt fin men väl inne på banan blev hon alldeles för spänd så då gick det inte alls … super tråkigt såklart men det verkar som att en bidragande faktor verkar vara att Cindy har blivit så fin i kroppen att hon har växt ur sin sadel. Och då kan man ju förstå att en lite trång sadel med ett uns av scenskräck inte är det bästa byggstenarna för framgång.

Men jag är verkligen bortskämd med fantastiska människor i min närhet så jag har nu fått rida i Maddes sadel medan Hilda är i väg och gör barn och det är lite som att jag har fått en ny häst. Så nu börjar det inte helt lätta uppdraget att försöka göra Cindy nöjd med något annat än just Hildas sadel. Så önska oss lycka till!

Efter den nattsvarta inledningen var det bara att låta det rinna av mig som vatten på en gås, sitta sv, lämna Cindy till Robban och sitta upp på Liten istället. Liten var väldigt fin och gick in och gjorde på det stora hela en fin hoppning.

Tyvärr fick vi med oss två bommar båda in på två linjer, den första en vattenmatta och den andra oxern in i andra kombinationen där det kändes som om hon inte riktigt uppfattade bakbommen och landade med fram på den. I övrigt gör hon det väldigt lätt, av mig kan man önska att rida lite mer i rytmen den blir ett uns av och på när hon blir lite het.

Terrängen på lördagen gjorde hon sen otroligt fint och jag är fortfarande så lycklig över henne. Tyvärr tappade jag lite tryck i bakbenen till sista vattnet så där blev jag aldrig klar utan kom på ett mellanläge in och vi fick då med oss 20 straff där tyvärr men bortsett från det som dessutom kostade oss en placering (så lite onödigt av mig helt klart) så var hon magiskt fin hela rundan runt!

När vi landar hemma sen på lördag eftermiddag var det bara att pack ur och packa om för på söndagen väntade nämligen tävlingar hemma på Ryttis för Gullis.

Det fick bli en H90-klass för honom att starta upp året med, mest för att det inte fanns någon H100 i år men han har ju dessutom bara varit iväg en gång och hoppat terräng på träning sen i september så det passade oss väldigt bra med en mjukstart.

Han kändes verkligen så galet fin genom hela tävling och det belönades med 71,08% i dressyren (mitt hybris-jag trodde ju dock att det skulle landa på typ 78%, ödmjukt jag vet…) vilket gav 28,9 straff, solklar ledning och som dessutom blev hans slutresultat.

Otroligt kul att även Gullis fick komma ut och lufta sina vingar lite. Och oavsett klass är det alltid en kick att vinna och oavsett klass är det alltid ett mål att landa på sina dressyrstraff även om man inte alltid lyckas med det såklart. Men utan mål skulle man ju aldrig utvecklas. Så den här tävlingen fanns det verkligen inget att klaga på och extra kul som sagt att vinna på hemmaplan.

Så status just nu efter att säsongen är ett uns igång är att Liten och Gullis känns väldigt bra, Cindy önskar sig en ny sadel och jag önskar att jag snart blir frisk.

Nu ska vi unna oss lite midsommar innan det är dags för tävlingar i Enköping första helgen i juli!

Om teamfors

Tjej på 31 år, jobbar till vardags som Finance Manager på Spalt PR. I stallet står 4 fälttälvanshästar på olika nivå och tävlar allt från 90-klass till internationell 2*-klass. Tränar och tävlar i första hand mina egna hästar men har då och då någon häst i träning för vidareutbildning och tävling. Kommer här att dela med mig av vad som händer och sker i så väl min vardagliga träning som på tävlingsplatser runt om i landet!
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s